För sjuk för behandling!

Är så där trött igen. Varför kan det inte gå spikrakt uppåt? Planer får ändras om tröttheten får bestämma.

Susar i öronen. Huvudet känns som segt mos. Benen orkar inget. Känner ingen smak. Vill bara sova.

Behöver lyssna mer på mig själv. Känna efter om jag verkligen orkar med allt. Får skriva in vila i min kalender.


Är för sjuk för behandling. Det slog undan benen på mig. Tillbaka flera steg. Hade hoppats på hjälp och kompass för vilken väg jag skulle ta för mer energi.

Vill åka bort och höra vågorna brus. Vill kunna släppa allt. Inte gå runt här hemma och behöva se allt som ska göras. Vill ha ordning på mitt liv. Vill vara ifred. Vill vara borta i veckor för att kunna slappna av. Skulle få dåligt samvete över att lämna min familj. Vet hur mycket jobb det skulle bli för Direktörn.

Detta samvete.


Jag vill jobba igen. Kunna känna mig användbar. 

Inte som en börda.

Vill aldrig mer jobba så mycket som jag gjorde men jag vill ändå dra mitt strå till den berömda stacken.

Jag hade ett ordinarie arbete plus olika politiska uppdrag och ett extrajobb som krävde otroligt mycket av personalen psykiskt sett.

Nu gör jag inget.


Jag försvinner i mitt kreativa jobb och skapar.

Tiden flyger iväg och jag glömmer allt annat.

Där är det bara jag.


Jag glömmer saker och gör massa konstigt.

Glömmer var jag lagt mobilen fast jag sitter och tittar på den.

Förstår inte hur jag ska få medicinen som ligger i min hand in i min mun.

Försöker sätta tandborsthuvudet på laddaren för eltandborsten men det passar inte.

Jag ser på tv utan att veta vad jag ser.

Jag får instruktioner men kommer inte ihåg dem.

Jag glömmer att lyfta ner hunden från skrivbordet så jag undrar var hennes gnäll beror på efter några minuter när jag lämnat rummet.

Jag får stanna efter vägen för att komma ihåg var jag ska köra.


Någon som har facit på hur man går vidare?

Motion säger de flesta. Mindfullnes säger andra. 

Men passar verkligen detta alla?

Finns det forskning på att detta är facit?

I så fall skulle arbetsgivare lägga in motion och mindfullnes på arbetstid och ingen skulle vara stressad.

Människan är olika och det kan inte finnas en facit för alla.


Jag vill något mer!




Vackra vänner o fina blommor!

Ligger i soffan och är så trött så jag mår illa.
Det enda jag gjort idag är att jag har haft besök av Agneta, Jenny och Jessica.
Förstår inte hur kroppen/ hjärnan fungerar?!!?
Igår var ju så bra och idag fungerar inget.
Tack söta ni för besök och blommor!
Evigt tacksam!

(null)



Rosa Moccamaster!

Igår hade jag en sådan bra dag!
Kände att jag hade energi för första gången på månader hela dagen.
Orkade städa, fylla diskmaskinen, göra middag och vi hälsade på en kompis som flyttat hemifrån och hjälpte henne med lite småplock.
OCH jag fick en ROSA Moccamaster av Direktörn.
Idag skulle jag brygga kaffe för första gången och den fungerade INTE!
HÄRDSMÄLTA!!!!

(null)



Avokadomacka!

Har sovit över tolv timmar men huvudet och kroppen känns som bly.
Orkar ingenting.
Ska försöka äta min favoritmacka.
Avokado och rödlök är nr ett som pålägg!

(null)



De sju dvärgarna och utmattning!

(null)

Befinner mig mellan blyger och butter tror jag.


Internetshopping!

Har man en trött hjärna och inte orkar med folk är internetshopping guld värt.
Men självklart inte lika roligt som att klämma och känna innan man köper men det duger.
Idag kom efterlängtade saker från Adlibris.
Ska bara hitta kraften att sätta mig att pyssla med det. 

(null)

Pennorna i muggen är inte nya utan det är muggen från Rice m flamingos som är ny.
Så söt!

(null)



Noiz!

Utväxten borta och blev blå igen.
(null)

Men nu är jag så trött!
Har aldrig tänkt på det förut men jösses vad många frågor frlsörer ställer.
Är dränerad på ork och det kommer ta länge innan jag besöker en frisör igen.
Orkar inte prata o svara på alla dessa frågor.


Morgon som blir förmiddag!

Alltså det här med att gå upp ur sängen är ingen lek. Varje dag tar det minst en timme innan jag ens kommer på tanken att gå upp. 
Ligger bara och tomglor.
Men förhoppningsvis är energin snart tillbaka och jag orkar gå upp innan elva.
Men jag har gott sällskap av lata 40-årskrisen!
(null)



Johan Rheborg!

Har en dålig dag.
Vill mycket men orkar inte. 
Vissa dagar vill man inte ens.
Läkaren sa att det är ett friskhetstecken att man vill något. Att man inte orkar spelar inte så stor roll.
Huvudsaken är att man vill.
Hade tänkt städat sovrummet men efter att jag startat en tvätt tog energin slut.
Låg i sängen till ett sen resten av dagen på soffan.
Har haft aktiviteter i två dagar och nu får jag vila i några.

Johan Rheborg satte bra ord på Instagram igår om sin depression.

(null)


(null)


Tobias Öslund!

Var på rehabmöte med chefen och rehabkonsulenten.
Det gick över förväntan!
Blev erbjuden en kurs som startar om några månader men de vill jag kollar med mina läkare först vad som är lämpligt osv.
Konsulenten tyckte jag skulle ut och träffa folk, lyssna på musik, gå ut i friska luften. 

-Försök att vilja mer saker! Det är värt det även om du kommer vara utsliten i dagar efter.

Sagt och gjort!
Direktörns kollega Tobias Östlund spelade lite igår och de första timmarna var väldigt seriösa.
Men sen spårade det ur och det blev en önsketimme med blandad kompott
😃😍😃

Free falling:

Show must go on:



Stad i ljus:


Mera Queen:

I Will Survive:

Här är en video med hans band Broken Door:





Tulpaner och ny diagnos!

Jag har fått tulpaner 
😍😃😍😃😍
Och en ny diagnos.
Suck.
Nya mediciner och nytt arbetssätt.
Utmattningen blev en depression när jag svarade på massa frågor.
Igår var jag på två olika läkarbesök och resultatet blev ta bort de nuvarande medicinerna och sätta in nya.

Kavla upp ärmarna och på med hjälmen för nu kan jag falla hårt.

(null)

(null)

Inatt har jag sovit sex timmar i ett sträck!!!!
När läkaren skrev ut sömntabletterna så sa han 
"Du kommer sova som en bäbis!"
Hoppas det fortsätter så för att vara vaken på nätterna är deprimerande bara det.




Sinnesrobönen!

Kan man få sinnesro?

(null)


(null)


(null)




Tapas m vänner!

Goda vänner och gott att äta lurar hjärnan att slappna av lite och man slipper sitta och tomglo i sin soffa.

Men det har sitt pris.
Idag känns huvudet överkört av en halvung traktor som går på tomgång och bara mal på.
Vill åka till Ikea, vill åka på innebandy, vill åka till Karlstad och gå på Metoo-manifestationen men jag vet att det ger ingenting.
Kommer inte fixa att va med så mycket folk idag.
 
Men det är så värt att umgås o få skratta och koppla bort allt ibland!
Gäller att inte boka in för mycket varje dag och inte flera dagar i rad.
Behöver vila mellan allt.

Fick tipset om att alltid sätta mig och känna efter hur jag mår efter varje aktivitet.
Tex en helt vanlig dag;
efter jag duschar ska jag sätta mig o känna efter om jag orkar äta frukost med en gång eller om jag ska andas lite först.
Förr om jag skulle iväg på ett möte så gjorde jag allt utan att sitta ner.
Duschade, borsta tänderna, klädde på mig, frukost, dricka kaffe och packa väskan.
Allt på stående fot och högst 20 minuter tog allt.
Andades inte en gång för att känna efter om jag behövde vila eller ta det lugnt.
Körde på dag ut dag in år efter år.
BAM så explodera allt.
Konstigt?
Nej!

(null)


Snart två månader!

Det har snart gått två månader sedan jag blev sjukskriven.
Kraschade totalt. 
Fick två alternativ av min kollega;
-Antingen åker du upp till sjukhuset eller så går du hem. Det är ju något fel!

Jag skulle svänga in till jobbet med bilen.
Kunde inte bromsa.
Visste inte att bilen hade bromsar.
Tittade på instrumentpanel och ratten ifall det skulle finnas en knapp som bromsade bilen.
Icke.
Var bara låta bilen sakta ner av sig själv och sen stanna.

Jag valde att gå hem.
Läkarbesök, provtagningar, mediciner och en lång sjukskrivning.

 Har inte kunnat besöka jobbet sedan dess fast jag längtar dit.
Får hjärtklappning bara jag tänker på det.
Vill inte ha någon kontakt alls.

Kuratorn sa sist att jag kanske inte ska räkna med att gå till jobbet eller boka in några möten i år.
Jag fattar inte att det är sant.
Jag vill så mycket men orkar inte ens tänka tanken.

Min kollega och vänner hade sagt till mig redan för ett halvår sedan att jag skulle sakta ner. Sjukskriva mig. Ta lite ledigt. Lugna ner mig.
Men jag lyssnade inte trots minnesluckor, ständiga hjärtrusningar och stigande puls, sömnsvårigheter och koncentrationssvårigheter.
Bland annat.

Ångrar bittert att jag inte lyssnade.





NÄE!

Igår gjorde jag det igen.
Korkade saker. Saker som är oförklarliga.

Jag la en maskindiskmedelstablett i en burk med Creme Fraiche istället för i disken.

Suck.
Men jag börjar vänja mig.
Jag är inte förvånad längre, har gjort så mycket korkat så det är inget konstigt längre.

Andra saker jag gör:

Står ute i trädgården med ett hundkoppel i handen. På insidan ytterdörren sitter hunden och undrar varför hon inte får gå med ut på hennes kisspromenad.

Står vid soptunnan och trycker på bilens fjärrkontroll. Soplocket öppnas inte med hjälp av en fjärrkontroll, man måste öppna det själv.

Går in i sovrummet o glömmer vad jag skulle göra. Går ut igen. Kommer på att det var ju sova jag skulle göra.

Glömmer skölja ur schampot och upptäcker det när jag börjar kamma mig sen.

Kan se en film om och om igen utan att förstå att jag redan sett den.

Sitta i samtal med vänner och vara delaktig för att sen inte minnas ett dugg av vad vi diskuterade.

Ropar fel namn till personer. Kan ropa tre fyra namn innan jag kommer på vad jag gör.

Säger fel ord. Igår var det veken på stearinljuset som hette stubin.

Osv osv.

Suck.


Fina vänner och en trasig musikhjärna!

Näe det här fungerar inte!

Igår fick jag ett så himla fint meddelande.
Det var från Jenny B.
Hon kan musik, hon kan texterna, hon vet vad man behöver.
Hon är fin i själen, hon jobbar för rättvisa och förändrar samhället till det bättre.
Vi tycker om Jenny B.

Så här skrev hon:

Det är jobbigt att få massa tips på vad en ska göra för att må bättre. Det är inget tips du ska få av mig nu. Det är musik. Inte bara musik, det är Håkan Hellström. Tre låtar som du ska lyssna på i den ordning jag skriver. Först ut är: Det dom aldrig nämner - skriven som en gåta. Som jag har förstått det så handlar den om längtan. Men den går att tolka på flera sätt. Jag tänker lite längtan efter att må bra, glädjen av att klara av en dag, sorgen av att inte klara nästa dag lika bra. Hur ALLT kan vara både svart och vitt nästan på samma gång. 
Nästa låt är: Du är snart där - den är tydlig och enkel. Fortsätt.
Sista låten är: Din tid kommer - Res dig efter varje smäll, du har en ängel på din axel. Inte bara en ängel, du har oss. Alla dina nära och kära och vi fixar detta, tillsammans. Så att din tid kommer ❤️

Men nu sitter jag här och lyssnar men förstår ingenting.
Jag hör att han sjunger. Lyssnar på låtarna igen.
Nej, inte ett ord går in.
Förstår inte ett enda ord som sjungs.
Kan inte koncentrera mig.
Är det svenska han sjunger på frågade jag mig själv till slut? Ja det är svenska.
Men sen är det stopp.
Min hjärna klarar inte tolka det som sjungs.
Jag klarar att lyssna på musiken men jag förstår den inte.

Jag ska spela dessa låtar tills jag förstår vad som sägs Jenny. 
Jag lovar!

Men idag förstår jag inte.

Idag lever jag på ruset att jag har fina vänner som bryr sig.
Igår fick jag så mycket energi från vänner som hjälper mig.
En såg till att jag fick nylagad o god lunch.
En annan såg till att jag inte gav upp hoppet om en konsert utan löser de problem jag ser men han såg lösningen.
En annan skickade en fånig bild på sig själv och chattade med mig ett tag.

Det är så lite som behövs ibland!

Och vissa dagar orkar jag inte ta emot energin.
Jag stänger av. Isolerar mig. Vill inget.

Och sen får man ett fint meddelande och man orkar lite till. 

Livet är konstigt!


Iskall frustration!

Har precis pratat med min rehabkonsulent och hon bland många andra vill ha ut mig i skogen.

Jag förstår om de tycker det är skitfränt och lukta på granbarr och se en sten åldras i minusgrader, men det gör inte jag!!!!

Ska jag gå ut i skogen och gå måste jag för det första köpa nya vadderade vinterbyxor eftersom jag är fet och inte har vinterbyxor som passar längre. Sen måste jag ha kraften och energin för att ta mig till en affär och prova kläder och det har jag inte. Och skulle jag ha energi en dag och ta mig till affären så har inte butiker utekläder för tjocka människor för tjocka människor ska inte röra på sig enligt klädkedjorna. 

-Ta med en termos med kaffe och sätt dig vid strandkanten. Du behöver inte gå så långt.

Ööööö vad ska jag göra där förutom bli förbannad över att det är kallt och jävligt!!!

Nej vet ni vad de borde erbjuda?
Tre veckor med sol, värme, pool och mat.
Jag skulle kunna släppa all fokus och stress runt matlagning och äta det som serverades på hotellet.  Jag skulle gå ut och gå korta men flera promenader per dag och få frisk luft och rensa hjärnan för jag fryser inte röven av mig. Jag skulle bli varm och må bättre inombords.  Jag skulle röra mer på mig eftersom jag skulle simma i poolen.
Jag skulle vara ute mer och kunna slappna av eftersom jag skulle vara ganska säker på att ingen känner mig. Just nu klarar jag inte träffa folk när jag har dåliga dagar. Orkar inte svara på massa frågor.
Människor är vana att jag pratar o är social men nu vill jag va mest själv eller med folk jag litar på och kan slappna av med.

Nej fram med solresor i rehabsyfte för oss/ de som har gått in i väggen!
Helt övertygad om att man kommer tillbaka fortare då till arbetslivet.



Ninni Länsberg!

(null)

(null)

Jag tycker ni ska läsa den här boken.
Alla som har något minsta hopp om mänskligheten och vill att folk ska må bra bör läsa den här.

Den är så lättläst så till och med min partikollega som sa att de som är utbrända tycker att sina jobb är tråkiga klarar läsa den.
Sen om han förstår innebörden av boken, stressen i samhället och att det är människor som jobbar i vårdande yrken som drabbas oftast vette fan.
Vissa lär sig aldrig för de har bara sina referensramar och vägrar förstå vad som händer utanför fönstret för de har sina riktiga svar i sitt boende.

Men nu var det inte trångsynta människor vi skulle prata om.

Det var Ninnis bok.

Den förklarar och kommer med tips och man får några AHA-moment.

Vänner, familjer, partner, sambos, exmakar, kollegor, politiker och tjänstemän ska läsa denna.

Ni kommer fattar varför.


Det är inget allvarligt hoppas jag!

Fick frågan av en politisk kollega.
Skrev till några och talade om att jag inte kommer ställa upp på några uppdrag eller listor inför valet 2018.
Avsäger mig allt.

Då fick jag bl.a. tillbaka; att hälsan kommer först och det är inget allvarligt hoppas jag!

Detta har satt sig. 
Inget allvarligt.... 
Är jag bara lite trött kanske? Vad är allvarligt? 
Är cancer eller en stroke allvarligt?
Det här är allvarligt!
Psykisk ohälsa är dödligt.
Många dagar och nätter är en fruktansvärd kamp.

Förstår till fullo att folk tar livet av sig.
Att sitta hemma och ha panikångest som inte ger med sig är.... ja jag vet inte vad jag ska skriva.
Man känner att man klarar inget mer.
Fortsätter det så här så orkar jag inte leva.
Orkar inte leva med ångesten, hjärtklappningen, tårarna och sorgen över energin och glädjen som är borta.

Timmarna går och tårarna tar slut och andningen kommer tillbaka.
Man får en paus. Men vet inte hur länge.
När kommer nästa ångestattack och hur länge varar den?
Orkar jag en till? Eller 100 till?

Jag har mina tabletter, min familj, mina vänner och ett skattesystem som gör det möjligt för mig att ta mig igenom det här.
Frågan är bara hur länge man orkar? Hur länge varar sjukskrivningen? Kommer behandlingen att hjälpa? Hur länge orkar mina vänner? 

Jag är lyckligt lottad som har den här borgen runt mig.
Jag ska kämpa.
Men först måste jag kapitulera och sen bygga nytt.



Trött hjärna!

(null)

Klockan är 14:25 och jag har orkat tagit mig ur sängen.
Sitter i fåtöljen och önskar att jag hade energin jag hade igår.
Då skulle jag städa och rensa ur skåp i källaren
men det slutade med att jag städade i flera timmar.
Var så jäkla gött att kunna göra något vettigt!
Men jag lär mig ju aldrig.
Idag skulle jag fortsätta röja i källaren
men jag har inte klarat gått ur sängen förrän nu.
Hjärnan är mos och orken som jag hade igår är bortskrapad.
Batteriet tömt.
Förr kunde jag jobba heltid på min ordinarie arbetsplats, ha kommunala politiska uppdrag i diverse styrelser, fullmäktige, föreningar, arbetsplatsombud, närvara på olika föreläsningar och kurser, jobba extra på ett privat boende, städa, röja, laga mat, bjuda in all världens vänner o bekanta på mat o kaffe, vara social i elitklass.

Nu är all den energin bortblåst och vissa dagar har jag lika mycket ork som en uppeldad glasspinne.
Noll ork. Som idag. 
Bara tomglor och tar mig ingenstans.

Andra dagar tror jag att jag har ork och försöker åka  iväg för en kaffe. Sätter mig i bilen och börjar köra.
Får åka tillbaka för den jävla hjärtklappningen gör så jag tror jag ska dö.

Nästa gång kanske planen är att jag ska handla.
Klarar köra till affären men när jag väl kommer dit så vet jag inte vad jag ska handla och tror att vi behöver mjölk. Hittar inte mjölkkylen och köper med några äpplen istället.
Sätter mig i bilen och panikångesten kommer med extra allt.

Jag har inte verktygen eller hjälpen för att få ordning på det här. Jag "måste landa först".
Som jag hatar det uttrycket!
Jag vill ha komma igång snabbt!
Hitta mig själv och komma på fötter igen.
Självklart förstår jag att jag inte kan fortsätta som jag har gjort men att sitta hemma och inte ha orken att ens koka ett ägg är vidrigt!

Jag är långtidssjukskriven och går hos kurator. Om några månader ska jag få behandling men inte nu. 
-Du har inte landat än!



Tidigare inlägg
RSS 2.0