Ryggjävel!

Kan fortfarande inte träna som jag vill.
 
Försöker träna Crossfit och lägger på vikt som jag inte ska.
Jag veeeeet!
Men i stundens hetta där och då glömmer jag bort mig eller hoppas på
att det ska gå bra denna gång.
Det gör det ju givetvis inte.
Klarar att gå fyra km per dag.
Alltid något.
Och träna utan några tyngre vikter.
Så fruktansvärt tråkigt.
 

Det är ganska okej.

 
 
När jag fick frågan i vintras om jag ville följa med till Kalymnos
så kunde jag inte svara.
Jag visste inte hur vårt liv skulle se ut.
 
Det här året har varit ett helvete men vi har lärt oss att leva med det i det tysta.
Idag är det ganska bra men vem vet hur det ser ut om några månader?
 
Att jag nu kan åka till Kalymnos är en seger, livets seger.
 
Ladda batterierna. Landa. Återhämta.
 
Tack för att du är en kämpe.
 

Lithells!

 
Har fått möjligheten att Buzza topping från Lithells.
De är okej, men inte mer!
Söta och någon konstig bismak som jag inte kan indentifiera.
 

1:a dagen och Arvika Stadslopp!

 
Idag var det dags för detta goa gäng att springa Arvika Stadslopp.
Och jag var som vanligt publik och hejade på :-)
Frukost: Te och proteindrink vid 11.
Mellanmål kl 12:30: proteindrink.
Lunch vid 17:00: äcklig drink gjord på avokado, färsk spenat och riven vitkål.
Mellanmål 18: drink gjord på mango, ananas o koriander.
Middag 19:30: Grönsallad m tomat, kyckling o ost.
 

Bilder!

Raderar massa bilder på paddan och hittar dessa godingar :-)
 
 
 

Fy fan!

 
Nu är det dags att ta tag i dessa dåliga vanor!
Så här ser de flesta kvällar ut för mig.
Godis, chips och andra kolhydrater bredvid mig i soffan.
I tisdags skadade jag ryggen på träningen.
Tappade balansen när jag hade skivstången över huvudet
och trillade bakåt och landade givetvis på ryggen.
En rejäl sträckning trodde doktorn, har fått en jävla massa skrämmande 
piller att käka mot smärtan så jag ska kunna röra mig någorlunda normalt.
Bajs.
Blir inte direkt slimmaer och starkare av att ligga i soffan och äta hela dagarna.
Imorgon börjar jag äta grönsaker, protein och juicer plus några promenader i väldigt lugn tempo.
 

Larmet går!

Väckarklockan ringde kl 08:30.
Jag har ingen aning vad jag ska upp och göra så tidigt en ledig lördag så jag vänder på kudden och somnar om.
Missar säkert något jätteviktigt......
Typ knyta skorna på hästen.
 

Rockabilly-tema!

Wow vilka kollegor man har(eller hade ;-)). 
Valde att avsluta min anställning på akuten för ett tag sedan och igår hade dom ordnat avtackning för en till och mig igår. Och vilket jobb dom lagt ner!!!
Raggarvarv i Arvika, sminkning, goa drinkar, skitgodmat, tävlingar, livemusik och jättefina kläder!
Jag är så tacksam över att få ha chansen att lära känna och jobbat med dessa människor för de är så fina så ni anar inte!!!
 
 
 

Ni alltså!

Jag har inte bloggat på 1,5 år och det är fortfarande besökare på bloggen varje dag!

Helt otroligt.
Ska jag börja igen?

Mycket har hänt sedan julen 2014, både glädje och sorg.
Nytt, fantastiskt jobb, förstående ljuvliga kollegor och "klienter", sjukdom, avslut och avsked.

Livet går vidare och det gäller att kämpa på.
 
 

Årets julklapp 2014!

Blev helt klar denna pinne från Clownen.
Hon har det efter mig!
 

Blodet luktar liv men ibland även död.

Vi på en akutmottagning hanterar blod. Vi ger blod, vi torkar blod, vi suger blod, vi plockar upp blod och vi luktar blod.
När man öppnar en dörr till rum fyra och bloddoften slår emot en som en varm kväljande vägg och man tänker i en halv sekund; detta kommer gå åt helvete. Men så hittar den rutinerade och lugna kirurgen en annan väg för att stoppa blödningen. Den kirurgen som är lugn i alla situationer inne hos patienten, han som hittar andra vägar för att se till att de anhöriga får träffa patienten fler gånger än bara ett sista avskedstagande farväl. Han som inte är rädd för att ta fram tången och knippsa av om det behövs eller såga bort för att komma åt för att göra en livsavgörande handling. 
Åter igen har vi lurat döden.
 
Vi böjer oss ner för att flytta på en trasig jacka som ligger ivägen. Ser allt blod på golvet och undrar stilla; hur klarar kroppen att producera så mycket? Hur är det möjligt? Ibland är det inte möjligt och då fyller vi på. Vi vill inte ge upp. Men kroppen tål inte hur mycket som helst och vi kan fylla på litervis men resten av kroppen orkar inte och vi skriver klockslaget på pappret och arbetet med anhöriga börjar. 
För oss är det ett jobb och för dom är det ett livsavgörande. Vi finns där så länge de vill. Vi berättar, vi kramar, vi fångar in, vi jagar blicken, vi förklarar, vi sitter tysta. De förstår inte, vi måste prata klarspråk. Inga vägar förbi. Döden har inträffat. 
Vi har doften av döden i kläderna och vi tar adjö av de anhöriga. 
 
Vi tar fram skurhinken och blöter ner golvet så blodet löser upp sig och det försvinner. Försvinner ner i avloppsvattnet och blir renat igen till dricksvattnet som är livsviktigt. 
 
Vi torkar väggar och fönster och byter om och går hem och livet fortsätter som vanligt. Bråk om TVn, middagen som ska handlas, möten som ska planeras, ungar som ska köras, disk som ska plockas och för någon sekund så far tankarna iväg och man känner doften. Doften av rum fyra som fylls av blod och skillnaden mellan kamp och död är inte stor. Och så är man tillbaka vid diskbänken och torkar gamla matrester. Och livet går vidare och imorgon är en ny arbetsdag. En ny arbetsdag som kan betyda en varm och härlig kram från en liten krabat som fått en liten febertopp och en orolig förälder åker in för att få lugnande besked och den livsviktiga krabaten lunkar iväg med sin vinteroverall nerhasandes vid ryggslutet och man bara älskar sitt jobb med alla möten av människor och man tar sin värmande kaffekopp och hoppas på en lugn eftermiddag tillsammans med patienter och kollegor och livet fortsätter att lura döden och dess anhöriga. 

Buzzador - Vanish!

 
 
Har fått den stora äran att varit ambassadör för Buzzador och provat tvättmedlet och fläckborttagningsmedlet Vanish. 
Kletade in en handduk med HP-sås, amerikans choklad, ketchup och köttfärssås.
Nästan allt gick bort! 
 
 

Pez!

 
Har städat i Pez-hyllan. Fotar dem lite då o då för att ha koll på så jag inte köper dubbletter. 
 
 
 

Färgfest!

 
 
 
 
 
När jag planerade för 40-årskalaset så sökte jag på instagram.
Det skulle vara färg och sweet. 
 
Och nu slipper ni leta efter snygga inspirationsbilder.
 
 

BRÖLLOPET!

Ja ni... Var ska jag börja???
 
Det började för cirka 1½ år sedan. Då började jag fundera på mitt 40-årskalas.
Var jag skulle ha det, vilka skulle komma, vad skulle man göra osv.
Och det skulle vara sjukt roligt att överraska med bröllop.
Vårat bröllop.
 
Men eftersom Direktörn är sjukt dålig på att hålla ihop 1 och 1 och näsborrarna fladdrar så fort han ska berätta något så var det omöjligt att berätta för honom om att jag planerade ett bröllop för oss.
Jag ville ju att det sklle bli en överraskning för våra vänner.
 
Så jag planerade en 40-årsfest med ett hemligt bröllop.
Men vem skulle viga oss?
Jag frågade Jonas om han var vigselförättare men det var han inte och han ansökte inte om det heller.
Jag ville inte ha någon av de som finns i kommunen här hemma utan någon jag hade en relation till.
Inte bara ett namn på pappret.
Så här stod jag nu med ett bröllop men ingen vigselförättare som dög.
Då sket jag i det.
Men ältade det med mig själv fram och tillbaka.
Det skulle vara så kul att få överraska alla med vårat bröllop!
Men icke!
 
Tills lördag 3/5 2014.
Då var jag på middag his Fina Sara och Arman (Jonas pojkvän) sa att han blivit vigselförrättare.
Jag höll på att smälla av!
Men jag kunde inte skrika rakt ut:
-Gift oss!
 
Men han frågade faktiskt om inte vi skulle gifta oss snart. Det var alldeles för många öron där så jag kunde inte berätta mina planer då :-)
 
Utan jag ringde till Therese på måndagen och sa:
-Jo du.. Vad tror du om att överraska med ett bröllop på mitt 40-årskalas?
 
Och så berättade jag alla planer jag hade och sen ringde Arman och han skrattade åt allt och sa:
-Självklart!
 
Okej nu var det mindre än en månad kvar tills kalaset och några saker som behövde fixas.
Till exempel hindersprövning...
Hur tusan skulle jag fixa den utan att Direktörn skulle få veta något? Men det gjorde jag!
Men det var inte enkelt.
Till exempel så ringde jag Skatteverket och frågade hur lång handläggningstid det var, cirka sju veckor.
Jo tjenare!
Förklarade att vi skulle gifta oss 31/5 2014 och det började brinna i knutarna.
-Vi fixar det snabbare sa den vänliga kvinnan på Skatteverket.
 
Men jag trodde inte att det skulle gå så fort!
När Arman, Therese och jag satt och planerade bröllopet så sa Arman;
-Ring och fråga om de skickat det!
 
Och de hade de givetvis gjort!
-Ja det skickade vi igår med A-post! Sa den glada kvinnan på Skattekontoret.
 
IGÅR!!!
Jag satt 8 mil hemifrån och visste att Direktörn var på väg hem och skulle hämta posten.
Jag fick avboka allt för den dagen och köra hem och kasta mig över posten.
Och där låg hindersprövningen och var så fin.
Jag gömde den under våran madrass för att Direktörn inte skulle hitta den.
 
Själv bröllopet gick till så här:
 
Alla gäster kom till Byns Bygdegård och vi bad dem sätta sig till bords.
Therese hälsade välkomna och sa att jag ville dela ut några paket eftersom det inte bara var jag som fyllt år.
Lotta fick sitt. Therese fick sitt.
Och när Therese fick sitt så öppnade hon inte sitt paket utan började spela Everything I do I do it for you med Bryan Adams (våran låt sedan 1991).
 
Och jag gav ett paket till Direktörn.
I paketet låg en lapp där det stod:
 
"Pappa, är det inte dags att du gifter dig med Mamma ikväll?"
 
Och varför skrev jag så?
 
Jo, när vi skulle ha Clownen så hade jag en uppgift; föda Clownen, och Direktörn hade en; sätta in en födelseannons.
Och det gjorde han.
Men inte bara det.
Han la till några rader i slutet:
 
"Mamma, är det inte dags att du gifter dig med Pappa snart?"
 
Jag höll på att dö när jag läste det i tidningen!
Fan vad arg jag var.
För alla trodde givetvis att jag hade skrivit annonsen!
 
Tillbaka till bröllopet.
 
HAN SA JA!!!!
 
Och han fick gissa vem som skulle vigas oss.
Han gissa på Jonas.
Fel.
Han gissade på Mattias.
Fel.
 
Så vi drog igång istället :-)
 
Och Arman hade förberett så bra!
Han hade tex gjort en undersökning (givetvis påhittad) på internet där han bla bjöd in Direktörn, mig och lite annat folk där man skulle svara på frågor som tex vad man störde sig på hos sin partner, hur man träffades, vad man gillade bäst osv.
 
Allt var klockrent!!!
 
Men eftersom Direktörn bara kunde gå på ett ben så blev det väldigt lugnt, ingen bröllopsvals tex.
 
Det var så lyckat!!!!!
 
Och tänk att vi orkade hålla tyst T och A.
 
Och Ullis tog fina kort :-)
 
 
Här får Direktörn sitt paket:
 
Vi tre som visste om bröllopet:
 
Therese & Arman läser jätteviktiga telegram:
 
Lotta pratar och är fin:
 
Roliga Kusin R :-)
 
Fias princessa :-)
 
Busan:
 
Kära kollegor:
 
Snygga Ullis med sin Snygging:
 
Prins Daniel, Direktörn och Jonas:
 
Brorsan och Ullis Snygging, bilskojare bägge två:
 
Jonas och Arman, hårda som sten:
 
Älskar bilden på fina damer, Jenny, Jessica, Ingmarie, Agneta, Camilla, Maria, Clownen och Ellie:
 
Härliga gänget, delar av Kärringhögen på Ingestrand, Marie, Lotta och Susanne.
 
Mamma och härliga Kusin C:
 
Tema på festen var rosa eller blommigt, Monica, Emma och Mattias gick all in och målade tom naglarna!
 
Fräna killar använder fingrarna:
 
Mats och hans dotter aka Slyntrynet Therese:
 
Pappa och Kusin M:
 
Galna!
 
En Lego-utställning fanns det givetvis:
 
Störtsköna drottningar!
 
Maffian:
 
Sweet is sweet:
 
 
Edvin bra sugen på Lego:
 
 
Godingar:
 
Väldigt snyggt gjort!
 
Presenten:
 
Självklart en selfie:
 
Lite av dukningen:
 
Clownen:
 
 
 
 


plantanna@gmail.com
RSS 2.0