minkamera

Idag har jag äntligen orkat gått ut!

Hoppas verkligen medicinen börjat verka nu!

Många sa att jag skulle må skit dom första veckorna men det har jag inte märkt av.

Hjärtklappningarna har inte varit så långvariga nu så det känns okej.

Har fått så många fina flamingos av 

Kusinerna C o R!

Ingen sak när man får besök m semla😃

Jag har fått tulpaner 

😍😃😍😃😍

Och en ny diagnos.

Suck.

Nya mediciner och nytt arbetssätt.

Utmattningen blev en depression när jag svarade på massa frågor.

Igår var jag på två olika läkarbesök och resultatet blev ta bort de nuvarande medicinerna och sätta in nya.

Kavla upp ärmarna och på med hjälmen för nu kan jag falla hårt.

Clownen ligger på minuspoäng:

- Pappa, fanns det flygplan när du var liten?

Klockan är inte ens åtta och jag är redan uppe😃

Direktörn har kört fast med bilen, grannen har mätt att det kommit ca 25 cm snö inatt och 16-åringen har gjort frukost och ska ta med till sin klasskamrat och äta frukost där.

Jag stannar inne och eldar ljus och är glad att vi har mat i kylskåpet och ved att elda med.

Kan man få sinnesro?

Med grädde.

Goda vänner och gott att äta lurar hjärnan att slappna av lite och man slipper sitta och tomglo i sin soffa.

Men det har sitt pris.

Idag känns huvudet överkört av en halvung traktor som går på tomgång och bara mal på.

Vill åka till Ikea, vill åka på innebandy, vill åka till Karlstad och gå på Metoo-manifestationen men jag vet att det ger ingenting.

Kommer inte fixa att va med så mycket folk idag.

 

Men det är så värt att umgås o få skratta och koppla bort allt ibland!

Gäller att inte boka in för mycket varje dag och inte flera dagar i rad.

Behöver vila mellan allt.

Fick tipset om att alltid sätta mig och känna efter hur jag mår efter varje aktivitet.

Tex en helt vanlig dag;

efter jag duschar ska jag sätta mig o känna efter om jag orkar äta frukost med en gång eller om jag ska andas lite först.

Förr om jag skulle iväg på ett möte så gjorde jag allt utan att sitta ner.

Duschade, borsta tänderna, klädde på mig, frukost, dricka kaffe och packa väskan.

Allt på stående fot och högst 20 minuter tog allt.

Andades inte en gång för att känna efter om jag behövde vila eller ta det lugnt.

Körde på dag ut dag in år efter år.

BAM så explodera allt.

Konstigt?

Nej!

Soffa, filt och Polly det duger gott det!

Jorden och samhället snurrar fortare och fortare och folk mår sämre och sämre och vi blir utbrända.

Sen finns det de som får åtalade för de kör för sakta.

Det blir liksom aldrig bra. Samhället blir aldrig nöjda hur vi än gör här borta i Arvika. 

Raggare åtalas för krypkörning

Det har snart gått två månader sedan jag blev sjukskriven.

Kraschade totalt. 

Fick två alternativ av min kollega;

-Antingen åker du upp till sjukhuset eller så går du hem. Det är ju något fel!

Jag skulle svänga in till jobbet med bilen.

Kunde inte bromsa.

Visste inte att bilen hade bromsar.

Tittade på instrumentpanel och ratten ifall det skulle finnas en knapp som bromsade bilen.

Icke.

Var bara låta bilen sakta ner av sig själv och sen stanna.

Jag valde att gå hem.

Läkarbesök, provtagningar, mediciner och en lång sjukskrivning.

 Har inte kunnat besöka jobbet sedan dess fast jag längtar dit.

Får hjärtklappning bara jag tänker på det.

Vill inte ha någon kontakt alls.

Kuratorn sa sist att jag kanske inte ska räkna med att gå till jobbet eller boka in några möten i år.

Jag fattar inte att det är sant.

Jag vill så mycket men orkar inte ens tänka tanken.

Min kollega och vänner hade sagt till mig redan för ett halvår sedan att jag skulle sakta ner. Sjukskriva mig. Ta lite ledigt. Lugna ner mig.

Men jag lyssnade inte trots minnesluckor, ständiga hjärtrusningar och stigande puls, sömnsvårigheter och koncentrationssvårigheter.

Bland annat.

Ångrar bittert att jag inte lyssnade.

Igår gjorde jag det igen.

Korkade saker. Saker som är oförklarliga.

Jag la en maskindiskmedelstablett i en burk med Creme Fraiche istället för i disken.

Suck.

Men jag börjar vänja mig.

Jag är inte förvånad längre, har gjort så mycket korkat så det är inget konstigt längre.

Andra saker jag gör:

Står ute i trädgården med ett hundkoppel i handen. På insidan ytterdörren sitter hunden och undrar varför hon inte får gå med ut på hennes kisspromenad.

Står vid soptunnan och trycker på bilens fjärrkontroll. Soplocket öppnas inte med hjälp av en fjärrkontroll, man måste öppna det själv.

Går in i sovrummet o glömmer vad jag skulle göra. Går ut igen. Kommer på att det var ju sova jag skulle göra.

Glömmer skölja ur schampot och upptäcker det när jag börjar kamma mig sen.

Kan se en film om och om igen utan att förstå att jag redan sett den.

Sitta i samtal med vänner och vara delaktig för att sen inte minnas ett dugg av vad vi diskuterade.

Ropar fel namn till personer. Kan ropa tre fyra namn innan jag kommer på vad jag gör.

Säger fel ord. Igår var det veken på stearinljuset som hette stubin.

Osv osv.

Suck.

Näe det här fungerar inte!

Igår fick jag ett så himla fint meddelande.

Det var från Jenny B.

Hon kan musik, hon kan texterna, hon vet vad man behöver.

Hon är fin i själen, hon jobbar för rättvisa och förändrar samhället till det bättre.

Vi tycker om Jenny B.

Så här skrev hon:

Har precis pratat med min rehabkonsulent och hon bland många andra vill ha ut mig i skogen.

Jag förstår om de tycker det är skitfränt och lukta på granbarr och se en sten åldras i minusgrader, men det gör inte jag!!!!

Ska jag gå ut i skogen och gå måste jag för det första köpa nya vadderade vinterbyxor eftersom jag är fet och inte har vinterbyxor som passar längre. Sen måste jag ha kraften och energin för att ta mig till en affär och prova kläder och det har jag inte. Och skulle jag ha energi en dag och ta mig till affären så har inte butiker utekläder för tjocka människor för tjocka människor ska inte röra på sig enligt klädkedjorna. 

-Ta med en termos med kaffe och sätt dig vid strandkanten. Du behöver inte gå så långt.

Ööööö vad ska jag göra där förutom bli förbannad över att det är kallt och jävligt!!!

Nej vet ni vad de borde erbjuda?

Tre veckor med sol, värme, pool och mat.

Jag skulle kunna släppa all fokus och stress runt matlagning och äta det som serverades på hotellet.  Jag skulle gå ut och gå korta men flera promenader per dag och få frisk luft och rensa hjärnan för jag fryser inte röven av mig. Jag skulle bli varm och må bättre inombords.  Jag skulle röra mer på mig eftersom jag skulle simma i poolen.

Jag skulle vara ute mer och kunna slappna av eftersom jag skulle vara ganska säker på att ingen känner mig. Just nu klarar jag inte träffa folk när jag har dåliga dagar. Orkar inte svara på massa frågor.

Människor är vana att jag pratar o är social men nu vill jag va mest själv eller med folk jag litar på och kan slappna av med.

Nej fram med solresor i rehabsyfte för oss/ de som har gått in i väggen!

Helt övertygad om att man kommer tillbaka fortare då till arbetslivet.

Igår gjorde 16-åriga Cirkusartisten middag.

Pannkakor.

Det kan han!

Direktörn hade röd vinbärsgelé på sina.

Men alltså hur felvaccinerad kan man bli!!??!!

Kan man skicka honom på någon utvecklingskurs betald av någon utvecklingsfond från EU?

Han tyckte inte ens att det var gott.

Vi har att jobba på även 2018.

Vill ni läsa mer om vad Direktörn har ställt till med så klicka på kategorin Cirkusdirektören.

För tio år sedan bloggade det sig om allt möjligt konstigt folk.

Idag använder de sociala medier.

Jag förstår dem. Så mycket lättare.

Den enda bloggen jag läser idag är 

Monas Universum.

Hon skriver om sin elaka make (hehehe en tolkningsfråga för de jobbar ihop), sitt hektiska liv, sina döttrar där en av dom har och har haft ett helvete, sina sociala träffar och några resor.

Förr var hon skitrolig och berättade om när hon bajsade ner sig i brallan osv men nu har hon fullt upp med att hålla ihop huvudet och sin omgivning.

Jag hoppas hon hittar tillbaka till den energin hon hade när jag började följa henne för många år sedan för vi behöver henne här ute bland nättroll och näthat. 

Mer vardagsbloggar!

Här hittar ni Mona. 

Kom gärna med tips på andra bloggar ni följer!