Det är ganska okej.

 
 
När jag fick frågan i vintras om jag ville följa med till Kalymnos
så kunde jag inte svara.
Jag visste inte hur vårt liv skulle se ut.
 
Det här året har varit ett helvete men vi har lärt oss att leva med det i det tysta.
Idag är det ganska bra men vem vet hur det ser ut om några månader?
 
Att jag nu kan åka till Kalymnos är en seger, livets seger.
 
Ladda batterierna. Landa. Återhämta.
 
Tack för att du är en kämpe.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0