Ryggjävel!
Kan fortfarande inte träna som jag vill.
Försöker träna Crossfit och lägger på vikt som jag inte ska.
Jag veeeeet!
Men i stundens hetta där och då glömmer jag bort mig eller hoppas på
att det ska gå bra denna gång.
Det gör det ju givetvis inte.
Klarar att gå fyra km per dag.
Alltid något.
Och träna utan några tyngre vikter.
Så fruktansvärt tråkigt.
Det är ganska okej.
När jag fick frågan i vintras om jag ville följa med till Kalymnos
så kunde jag inte svara.
Jag visste inte hur vårt liv skulle se ut.
Det här året har varit ett helvete men vi har lärt oss att leva med det i det tysta.
Idag är det ganska bra men vem vet hur det ser ut om några månader?
Att jag nu kan åka till Kalymnos är en seger, livets seger.
Ladda batterierna. Landa. Återhämta.
Tack för att du är en kämpe.
