minkamera

Sitter o sappar på tv´n. Stannar en sekund på "Anna Anka söker assistent" och de spelar Winnerbäck som bakgrundsmusik.

Hur fel kan det bli liksom, kan inte tänka mig mer olika personligheter. Den ena jordnära och den andra flyger uppe i det blå för pengar.

Vid lösgodishyllan:

Dotter till mor:

-Mäh, smakar du på godiset mamma, du är såååå pinsam!!!!
-Ja, men jag måste ju smaka om det färskt och inte stenhårt, svarar modern.

Öhhh eller hur att lösgodis är gammalt. Speciellt på skärtorsdagen. Det är ju lika dumt som tanten som bad sin dotter kolla datumet på chipsen dagen innan nyårsafton...

Fattar ni??? De kommer hit. Och är detta nu ett aprilskämt så ska den som jag hörde detta av få en blästrad rygg som sedan rullas i tjära och doppas i fjädrar varvid personen i fråga sedan får vandra gata upp och gata ner i Arvika.

Okej?

I dag fick min mormor 83 år pilla på iPhonen. Hon fattade ingeting. Bra då är vi två.
Men jag har faktiskt lärt mig att ringa på den från adressboken nu.

Artisten älskar min iPhone. Han skulle vara den lyckligaste 8-åringen om han fick en egen... Men jag tror Direktörn skulle slita av sitt hår om TVÅ i familjen hade en iPhone före honom.

I alla fall; detta foto har Artisten tagit med min iPhone. Det är min mormor. Pigg som en lärka, svär och röker som en borstbindare; that´s my grandmá!!!!

Söta DU, vad tiden går fort!!! Och i dag firade vi dig och du blev så blyg när vi sjöng för dig:-)
Sötnosen.

Såg på programmet Skavlan och han sa till Marit:

-Jag är glad att jag inte har t-shirt i dag.

Är faktiskt beredd att hålla med Herr Skavlan där.

Vi har en mystisk man som lever inrutat. Tyvärr lever vi lika inrutatsom han. När vi åker till jobbet så kör vi förbi denna snubbe. Samma ställe, samma tid.
I tisdags var vi 10 minuter sena. Och ändå kom han och gick över gatan på EXAKT samma ställe som de andra dagarna.

Direktörn har till och med sett honom i samma byggnad som hans jobb...

Är det så att den mystiska mannen har monterat kameror och bevakar oss så han se när vi åker till jobbet???

Om vi försvinner mystiskt en dag så vet ni vem som tagit oss; denna mystiska man.

När jag läste texten nedan så tänkte jag på tjejen som spelade saxofon i tunnelbanan i Stockholm på 80-talet. Hon hade en vit saxofon. Någon som kommer ihåg henne? Var är hon i dag?

Från Charlotte Perrelli:


Washington DC, en tunnelbanestation en kall januarimorgon 2007.            
En man med violin spelar Bach i en timme.                                 
Under den timmen passerar ca 2000 personer.

Efter 3 min spelande uppmärksammar en medelålders man musikanten och drar ned tempot i sina steg. Han stannar några sekunder och fortsätter sedan vidare.

Efter 4 min:                                                              
Violinisten får sin första dollar. En kvinna kastar myntet i hans hatt utan att stanna.

Efter ca 6 min:                                                           
En yngre man lutar sig mot staketet och lyssnar en stund, men tittar snart på klockan och går vidare.

Efter 10 min:                                                             
Ett barn i 3-årsåldern stannar, men modern drar honom vidare. (Flera barn stannade men blev utan undantag omgående ivägsläpade av sina föräldrar)

Efter 45 min:                                                             
Violinisten har spelat oavbrutet. Endast 6 personer har stannat för att lyssna en kort stund.
Ett 20-tal personer har lagt pengar i hans hatt, men de flesta utan att sakta in. Violinisten fick ihop 32 dollar sammanlagt.

Efter 1 h:                                                                
Musikanten slutar att spela och det blir tyst. Ingen lägger märke till att han slutar, ingen applåderar.

Vad ingen visste…
Musikanten som spelade är Joshua Bell, en av världens främsta nu levande violinister och musiker. Han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar.
Två dagar tidigare spelade Joshua Bell för utsålda hus i Boston, biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar.

Detta är en sann historia. Joshua Bells inkognitospelning på T-banestationen organiserades av Washington Post, detta som en del av ett sociologiskt experiment om perception, smak och människors prioriteringar.

Man ställer frågan: "Lägger vi överhuvudtaget märke till skönheten i en vardaglig miljö vid en opassande tidpunkt? Stannar vi till för att uppskatta skönheten? Känner vi igen en talang i ett oväntat sammanhang? Hur många av oss går på fina koncerter och betalar dyra pengar för något vi inte har vett att uppskatta?"

En slutsats i mängden:                                                    
Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument. Hur mycket annat går vi inte miste om?

Härlig blandning var det i går.... Både på dryck och personer. Till middagen var vi 17 personer :-))
Artisten gillar Melodifestivalen men jag har ingen aning om vad han håller på med här...

Tack Emil för alla god choklad och fina presenter:-)

Morgan hade med presenter till Artisten & Clownen. Clownen är i himmelriket för det var Hello Kitty-saker:-)

Om Vasaloppet var indelat i delfinaler så skulle det också vara skit. Ord som tradition, kultur och folkkärt är bara skitsnack.
Se så; sätt på tv´n nu och dissa alla löjliga kläder skidåkarna har på sig. Och hur de ser ut efter tre mil. Inte bra.
Och han (Jacob Hård) som är kommentator känner vi igen sedan Tom & Jerry var med i Lilla Sportspegeln och han har fortfarande inte kommit ut målbrottet.
Underhållning på hög nivå.

Det är töväder ute. Snön smälter och det kommer med all säkerhet att frysa på senare. Det betyder halka. Bad bad fucking halka.

Senare i eftermiddag ska vi ha pulkrace med jobbet. För vissa av de hormonstinna männen på jobbet betyder detta en tävling på liv eller död. There will be blood och en massa benbrott tror jag.

Tror vi lämnar de svarta sopsäckarna hemma i dag i pulkbacken. Snowrace och pulka kommer troligtvis upp i nog höga hastigheter för att blåsa ur det lilla förståndet som är kvar i vissa av mina kollegor.

See ya in hell workmates!!!

PS: Tror ni mitt förslag om hjälmar blir nerröstat?

Sitter o tittar på herrarnas stafett i längdåkning i OS.
Det är spännande.

Kommentatorn utbrister:

-Jag ska klocka franskmannen vid trädet. Där ja!!!

Men är de inte läskunniga??? Det står ju på tv-bilden längst ner till vänster hur många sekunder Frankrike och Norge ligger efter Sverige.

Men herre gud; kan de inte torka sig sig om mun de som kör skidor i OS?
De dreglar och snoret rinner.
Vet de inte om att de har flera miljoner tv-tittare???

Men att ta en svensk flagga från publiken på slutet har han tid med.
Ja ja manfolk alltså!!!

Men titta vad jag hittade i Clownens bokhylla! Detta är ett internt skämt som bara ett riktigt Slyntryne fattar. Och Busan förstås.
För inte skulle väl Busan bli så arg på Jojje, hon som tycker Jojje är såååå vacker ♥

De saknar verktygen i Afrika, viljan och glädjen finns. Vi är vittnen, vi är en generation som kan ge verktygen till Afrika så att de kan uppfylla en mors önskan om att få se sitt barn växa upp.

Se dokumentären av Madonna och börja förändra.

Jag vill arbeta med biståndsarbete, politik och föreläsa för mellanstadieelever runt omkring i Sverige hur VI kan ge verktygen till en bättre värld.

I AM BECAUSE WE ARE.

Uppdatering:

Jag har nu visat filmen för Artisten (8 snart 9 år.) och Clownen (5 ½ år).
Clownen hade massa frågor tex varför de inte gick i skolan? De har inga pengar svarade jag. Men här är ju skolan gratis sa Clownen. Nej, när vi jobbar får vi pengar och en del av de pengarna går till de som bestämmer i detta landet vi bor i. De bygger skolor och lär er saker. Ni får rita och leka under tiden vi får jobba. Jaha, svarade Clownen. Hon undrade även varför pojken bodde ensam? Hans föräldrar har dött i AIDS. Jag förklarade vad det är och varför hans föräldrar inte fick vård; de har inga pengar.

Artisten hade en fråga; Varför åker vi inte ner och hjälper dem? Jag hade inget svar.