Queen!
Zorro å jag i Stockholm!
Thank you for the music!
Grattiskort med juteväv!
Lerhög med bajs!
Maries kycklingspett m kardemumma!
Manlig förkylning!
No 1 Journey!
Change for no one and believe in who you are!
Reach for the stars!
Rönnsumak!
Lollipopboxclub september!
Nytt i mitt rum!
För sjuk för behandling!
Är så där trött igen. Varför kan det inte gå spikrakt uppåt? Planer får ändras om tröttheten får bestämma.
Susar i öronen. Huvudet känns som segt mos. Benen orkar inget. Känner ingen smak. Vill bara sova.
Behöver lyssna mer på mig själv. Känna efter om jag verkligen orkar med allt. Får skriva in vila i min kalender.
Är för sjuk för behandling. Det slog undan benen på mig. Tillbaka flera steg. Hade hoppats på hjälp och kompass för vilken väg jag skulle ta för mer energi.
Vill åka bort och höra vågorna brus. Vill kunna släppa allt. Inte gå runt här hemma och behöva se allt som ska göras. Vill ha ordning på mitt liv. Vill vara ifred. Vill vara borta i veckor för att kunna slappna av. Skulle få dåligt samvete över att lämna min familj. Vet hur mycket jobb det skulle bli för Direktörn.
Detta samvete.
Jag vill jobba igen. Kunna känna mig användbar.
Inte som en börda.
Vill aldrig mer jobba så mycket som jag gjorde men jag vill ändå dra mitt strå till den berömda stacken.
Jag hade ett ordinarie arbete plus olika politiska uppdrag och ett extrajobb som krävde otroligt mycket av personalen psykiskt sett.
Nu gör jag inget.
Jag försvinner i mitt kreativa jobb och skapar.
Tiden flyger iväg och jag glömmer allt annat.
Där är det bara jag.
Jag glömmer saker och gör massa konstigt.
Glömmer var jag lagt mobilen fast jag sitter och tittar på den.
Förstår inte hur jag ska få medicinen som ligger i min hand in i min mun.
Försöker sätta tandborsthuvudet på laddaren för eltandborsten men det passar inte.
Jag ser på tv utan att veta vad jag ser.
Jag får instruktioner men kommer inte ihåg dem.
Jag glömmer att lyfta ner hunden från skrivbordet så jag undrar var hennes gnäll beror på efter några minuter när jag lämnat rummet.
Jag får stanna efter vägen för att komma ihåg var jag ska köra.
Någon som har facit på hur man går vidare?
Motion säger de flesta. Mindfullnes säger andra.
Men passar verkligen detta alla?
Finns det forskning på att detta är facit?
I så fall skulle arbetsgivare lägga in motion och mindfullnes på arbetstid och ingen skulle vara stressad.
Människan är olika och det kan inte finnas en facit för alla.
Jag vill något mer!