Jonas vännen Gunnarsson skriver på VF Debatt!!! Jag är stolt:-)
Första maj och kärlekens dag
Debatt
Första maj i år är en särskild dag. En dag då det finns mer orättvisor att demonstrera mot på väldigt länge, men samtidigt en dag att hylla kärleken och glädjen i att politisk kamp faktiskt kan ge frukt. Det skriver JONAS GUNNARSSON (S), Värmlands kandidat till Europaparlamentet.
I morgon är det första maj, en dag som i år är lite speciell. Dels är det självklart en dag att manifestera och demonstrera, och i år finns det som vi alla märkt massor att manifestera för och demonstrera mot. Tusentals människor sätts på bar backe varje månad, detta i ett läge när tusenlapp efter tusenlapp av skattesänkningar regnar över dem som har ett jobb eller förmögenhet. Orättvisorna i samhället blir större och större, samtidigt som det finns en uppenbar ovilja hos vår regering att satsa på de som verkligen har det tufft. Idag är det devisen ”hungriga vargar jagar bäst som gäller”. Men jag tycker man ska fråga sig vad vi vinner på ett sådant förhållningssätt. Som socialdemokrat anser jag självklart att vi ska dela på bördorna, även i tuffa tider. Det innebär att vi som faktiskt har ett jobb, med socialdemokratiskt styre, skulle ha fått avstå några av de förmåner vi idag har till förmån för dem som blir arbetslösa eller sjuka. Tyvärr är inte läget så i dag. I stället har skatten höjts för de som inget jobb har, arbetslöshetsförsäkringen har blivit avsevärt sämre och den som blir sjuk kan inte vara hundra procent säker på att hans eller hennes sjukdom är tillräckligt allvarlig för att omfattas av det allmänna försäkringssystemet.
Den här situationen går självklart inte obemärkt förbi. Det märker man förmodligen allra mest hos våra kommuner. Det är till kommunernas socialtjänst de som inte klarar sig på sjukpenning eller A-kassa, om de får någon överhuvudtaget, får gå.
I många kommuner har socialtjänsternas budget för försörjningsstöd mångdubblats. Det är pengar som i kommunerna annars skulle kunna ha använts till personal i våra skolor, på våra dagis eller på våra ålderdomshem. Tyvärr är det inte så, i stället är det de verksamheterna som får betala för skattesänkningar till dem som redan har det gott ställt.
Nu undrar ni säkert varför jag menar att första maj i år är speciellt. Jo, förutom att vara en dag då vi alla har möjlighet att gå ut och manifestera för rättvisa är det också en dag av kärlek.
Första maj 2009 är den första dagen vi i Sverige tillåter samkönade par att ingå äktenskap. Det är en femtioårig kamp för rättvisa och likabehandling som äntligen bär frukt. Det första kravet på att tillåta samkönade äktenskap framfördes av en modig grupp människor i den förening som sedan skulle komma att bli RFSL. De var pionjärer så till vida att de vågade stå upp för rättvisa i en tid då homosexualitet nyligen avkriminaliserats men ännu klassades som en sjukdom. Jag tror att de knappt själva vågade tro på att det var möjligt att det en dag skulle bli verklighet, men där är vi i dag. Första maj i år är alltså en särskild dag. En dag då det finns mer orättvisor att demonstrera mot än på väldigt länge, men samtidigt en dag att hylla kärleken och glädjen i att politisk kamp faktiskt kan ge frukt.
JONAS GUNNARSSON
(Bilden är tagen vid en fisketur på Vänern i fjol.)
PS: Jag hoppas ni röstar på Jonas i EU-parlamentsvalet:-))) Jag skulle bli väldigt lycklig då.
Debatt
Första maj i år är en särskild dag. En dag då det finns mer orättvisor att demonstrera mot på väldigt länge, men samtidigt en dag att hylla kärleken och glädjen i att politisk kamp faktiskt kan ge frukt. Det skriver JONAS GUNNARSSON (S), Värmlands kandidat till Europaparlamentet.
I morgon är det första maj, en dag som i år är lite speciell. Dels är det självklart en dag att manifestera och demonstrera, och i år finns det som vi alla märkt massor att manifestera för och demonstrera mot. Tusentals människor sätts på bar backe varje månad, detta i ett läge när tusenlapp efter tusenlapp av skattesänkningar regnar över dem som har ett jobb eller förmögenhet. Orättvisorna i samhället blir större och större, samtidigt som det finns en uppenbar ovilja hos vår regering att satsa på de som verkligen har det tufft. Idag är det devisen ”hungriga vargar jagar bäst som gäller”. Men jag tycker man ska fråga sig vad vi vinner på ett sådant förhållningssätt. Som socialdemokrat anser jag självklart att vi ska dela på bördorna, även i tuffa tider. Det innebär att vi som faktiskt har ett jobb, med socialdemokratiskt styre, skulle ha fått avstå några av de förmåner vi idag har till förmån för dem som blir arbetslösa eller sjuka. Tyvärr är inte läget så i dag. I stället har skatten höjts för de som inget jobb har, arbetslöshetsförsäkringen har blivit avsevärt sämre och den som blir sjuk kan inte vara hundra procent säker på att hans eller hennes sjukdom är tillräckligt allvarlig för att omfattas av det allmänna försäkringssystemet.
Den här situationen går självklart inte obemärkt förbi. Det märker man förmodligen allra mest hos våra kommuner. Det är till kommunernas socialtjänst de som inte klarar sig på sjukpenning eller A-kassa, om de får någon överhuvudtaget, får gå.
I många kommuner har socialtjänsternas budget för försörjningsstöd mångdubblats. Det är pengar som i kommunerna annars skulle kunna ha använts till personal i våra skolor, på våra dagis eller på våra ålderdomshem. Tyvärr är det inte så, i stället är det de verksamheterna som får betala för skattesänkningar till dem som redan har det gott ställt.
Nu undrar ni säkert varför jag menar att första maj i år är speciellt. Jo, förutom att vara en dag då vi alla har möjlighet att gå ut och manifestera för rättvisa är det också en dag av kärlek.
Första maj 2009 är den första dagen vi i Sverige tillåter samkönade par att ingå äktenskap. Det är en femtioårig kamp för rättvisa och likabehandling som äntligen bär frukt. Det första kravet på att tillåta samkönade äktenskap framfördes av en modig grupp människor i den förening som sedan skulle komma att bli RFSL. De var pionjärer så till vida att de vågade stå upp för rättvisa i en tid då homosexualitet nyligen avkriminaliserats men ännu klassades som en sjukdom. Jag tror att de knappt själva vågade tro på att det var möjligt att det en dag skulle bli verklighet, men där är vi i dag. Första maj i år är alltså en särskild dag. En dag då det finns mer orättvisor att demonstrera mot än på väldigt länge, men samtidigt en dag att hylla kärleken och glädjen i att politisk kamp faktiskt kan ge frukt.
JONAS GUNNARSSON
(Bilden är tagen vid en fisketur på Vänern i fjol.)
PS: Jag hoppas ni röstar på Jonas i EU-parlamentsvalet:-))) Jag skulle bli väldigt lycklig då.
Kommentarer
Postat av: Jonas
Snygg bild=)
Postat av: tage
Jag har världens bästa bror!! :D
Trackback