minkamera

Var till läkaren i går. Två och en halv timme tog det att få veta att man har en baktierie i kroppen som gör att det blir svårare att andas och hostan kommer gratis. Man är ju inte direkt första prioritet när man kommer in med svår hosta och en kvinna i sina bästa år.

När man sitter där i undersökningsrummet så blir man antingen sämre eller vansinnigt mycket bättre! Jag vet inte hur många gånger jag tänkte: Nu sticker jag, jag klarar inte en minut till. Man ser ju inte ens ut för tusan för de där plastfilmerna som ska skydda mot insyn.

"Är jag inte lite bättre nu? Det går nog över i morgon?" eller så tänker man: "Herre gud, tänk om de hittar en obotlig bakterie som gräver sig in i hjärnan och man tappar höger arm och blir blind och döv." Jag var på väg att gå flera gånger för jag hatar att vänta!!! Och speciellt om man sitter där man sitter och det enda man kan göra är att omorganisera deras lådor så stetoskopet ligger i lådan med en etikett där det står stödförband på.

-Ni kan ringa sen när era labtanter har fått svar eller så ger ni mig pencelin nu och så jag kan åka hem och sova så kommer jag tillbaka med det om jag inte behöver det. Okej???

När jag satt där och väntade på att den unge snygge norska orakade läkaren, som var inte en dag över 25, skulle komma med provsvaren så höll mina läppar på att skrumpna ihop. Det kändes som om jag varit i saltvatten i ett dygn och solen var brännhet och läppsyl hade inte uppfunnits ännu. De var torra!!! Jag vet inte hur många gånger jag rotade igenom min handväska efter ett läppsyl. Det enda jag hittade var ett Hello Kitty-rosa läppglans som hade gjort Blondinbella rosa av avund. Men inte tusan kan jag ta på mig detta??? tänkte jag. Läkaren kommer tro att jag försöker göra mig "hot" för honom. Ligga där med febernoja, skinnflodd näsa efter alla pappernäsdukar, hostar slem och kan inte andas. Men rosa läppglans får hon på sig. Patetiskt! Men jag trotsade mig själv och strök på lite rosa läppglans och pressade samman läpparna. De värsta glansen hade gått bort som tur var innan snyggingen kom igen med tre kåvepenin som hade sorlek som en tampong.

"Ta dessa och gå hem och lägg dig."

Tack!

Nu ska jag sova igen.