Nervös så jag störtdyker!
Under veckan har jag varit illamående, haft ont av magkattar och sovit dåligt. har drömt att jag störtar med flygplan och dör. Nervös är bara förnamnet! I går vid 22 började jag möblera om och var färdig kl 02 i natt. Har inte sovit mycket i nattt.
Jag ska i väg och umgås med ormar. Jag ska försöka titta, ta och de ska även kräla på mig. Förra gången fick jag ta på plastormar, det tog 40 minuter att klara det. I dag har terapitanten avlagt tre timmar till mig. Hon har kallat in en snubbe som föder upp ormar och har ett zoo. Hemsk kille!
Under vintern nu har jag gått i flera samtal med bra resultat. Flera har frågat om det är värt allt detta? Och ja det är det. Jag har fått semestrar förstörda, jag har haft sällskap med mig i leksaksaffärer för att varna om det finns plastormar där, när andra letar svamp letar jag orm, tror ormar kryper in genom öppna dörrar på sommaren, kan inte bläddra i tidningar med ormar, se på tv-program ska vi inte prata om. Men nu är det slut på det! Jag hoppas kunna ta med barnen på zoo och faktiskt kunna se vad som är bakom glaset och inte bara se ner i golvet!
Så nu behöver jag eran hjälp och styrka. Tro på mig! Jag grinar och Direktörn försöker skoja bort det men det hjälper inte. Under terapin får han hålla sig i bakgrunden och inte prat.a Om jag klarar det så får han ta foton. Vi får se. Tårarna rullar och nu åker vi. Faan vad jobbigt det är!
Hejja dig Anna, detta klarar du!
Styrkeramar från lilla mig!
STARKT gjort av dig att ta tag i en sådan fobi! Mamma har också ormfobi, men nog inte fullt lika illa som din. För mig är det råttor och möss som är det värsta... urk! Och i svampskogen är jag mer rädd för björnar än för orm.
Du kommer helt klart att klara det!! Du är jätteduktig!
Kram, Sofia
Du är BÄST gumman! klart du klarar detta! Stora Kramar!!
Usch! Jag borde men törs inte... Jag är inte alls lika rädd osm dig i vardagslivet men drar mig för att hälsa på brorsan som har ormar och andra kräldjur som hobby och yrke.
En gång skulle jag vara hos honom ett par dagar, det är väl sådär 10 år sedan. På vägen hem var jag så utmattad att jag spontangrinade. Jag hade inte sovit på hela tiden jag var där eftersom jag låg i en sovsäck på golvet och han hade ett helt rum med bara ormar och annat. Jag hörde dem heeela nätterna och bara väntade på att någon skulle komma krälandes eller kanske ligga i sovsäcken innan mig.
Jag ser fram mot att få se direktörens kort för jag liter på att de kommer!!
Hoppas att allt gick bra, har tänkt på dig och dina ormar idag. Du är så otroligt duktig och modig som tar tag i det här tycker jag! Bra jobbat!
Du är BÄST gumman! klart du klarar detta! Stora Kramar!!
