minkamera

Artisten kom hem (vi bor snuskigt nära skolan) för att hämta skidorna. Då frågade han om han fick komma hem tidigt från skolan. Vi får se sa jag, beror på hur jag mår.

"Mamma har dåligt samvete för barnen är på skola o dagis när hon är sjuk" träder i kraft. Ringer till skolan och säge att Artisten får komma hem om han vill efter skolan.

32 minuter senare ringer telefonen:

-Heeeeej mamma, det är Artisten.
-Hej snygging säger jag.
-Mamma, får jag ta med Clownen hem?
-Är du på dagis(okej, förskola för alla pedagoger)???
-Ja jag har frågat båda hennes fröknar om Clownen får komma med hem men jag var tvungen att ringa dig och fråga först.
-Ja, hon får följa med hem om hon vill. Inte tvinga henne eller DRA henne hem.
-Okej. Klick.

Vad blir nästa grej liksom? Han går förbi affären och ringer hem och frågar om vi behöver ha något handlat. Han är åtta år, fyller nio i vår. Vuxet.

Nu har Artisten kommit hem. Ensam.

-Clownen började gråta när jag ville ha med henne hem. Hon ville äta mellanmål först.

Ja, just det. Hade glömt att här hemma serverar vi endast mat på söndagar kl 17. Annars äter vi bara på kommunala instanser. Bra jobbat Clownen.

Så Direktörn; du ska hämta en unge i dag. Den yngsta.