Fina vänner och en trasig musikhjärna!
Näe det här fungerar inte!
Igår fick jag ett så himla fint meddelande.
Det var från Jenny B.
Hon kan musik, hon kan texterna, hon vet vad man behöver.
Hon är fin i själen, hon jobbar för rättvisa och förändrar samhället till det bättre.
Vi tycker om Jenny B.
Så här skrev hon:
Det är jobbigt att få massa tips på vad en ska göra för att må bättre. Det är inget tips du ska få av mig nu. Det är musik. Inte bara musik, det är Håkan Hellström. Tre låtar som du ska lyssna på i den ordning jag skriver. Först ut är: Det dom aldrig nämner - skriven som en gåta. Som jag har förstått det så handlar den om längtan. Men den går att tolka på flera sätt. Jag tänker lite längtan efter att må bra, glädjen av att klara av en dag, sorgen av att inte klara nästa dag lika bra. Hur ALLT kan vara både svart och vitt nästan på samma gång.
Nästa låt är: Du är snart där - den är tydlig och enkel. Fortsätt.
Sista låten är: Din tid kommer - Res dig efter varje smäll, du har en ängel på din axel. Inte bara en ängel, du har oss. Alla dina nära och kära och vi fixar detta, tillsammans. Så att din tid kommer ❤️
Men nu sitter jag här och lyssnar men förstår ingenting.
Jag hör att han sjunger. Lyssnar på låtarna igen.
Nej, inte ett ord går in.
Förstår inte ett enda ord som sjungs.
Kan inte koncentrera mig.
Är det svenska han sjunger på frågade jag mig själv till slut? Ja det är svenska.
Men sen är det stopp.
Min hjärna klarar inte tolka det som sjungs.
Jag klarar att lyssna på musiken men jag förstår den inte.
Jag ska spela dessa låtar tills jag förstår vad som sägs Jenny.
Jag lovar!
Men idag förstår jag inte.
Idag lever jag på ruset att jag har fina vänner som bryr sig.
Igår fick jag så mycket energi från vänner som hjälper mig.
En såg till att jag fick nylagad o god lunch.
En annan såg till att jag inte gav upp hoppet om en konsert utan löser de problem jag ser men han såg lösningen.
En annan skickade en fånig bild på sig själv och chattade med mig ett tag.
Det är så lite som behövs ibland!
Och vissa dagar orkar jag inte ta emot energin.
Jag stänger av. Isolerar mig. Vill inget.
Och sen får man ett fint meddelande och man orkar lite till.
Livet är konstigt!
Kommentarer
Trackback
