minkamera

Snart har ett år gått.

Det har gått så fort men ändå så sakta.

Jag trodde jag skulle vara hemma högst några veckor, på sin höjd ett par månader.

Jag tycker det går för långsamt och ibland tycker jag att jag inte kommit någon vart.

Men det har jag!

Klarar vara ute bland folk, ta en spontanfika, avbokar inte aktiviteter lika ofta, har sovit en hel natt (😃😍😃) och har inte lika många panikångestattacker.

MEN

Jag tycker det är skittråkigt och jag vill ha hjälp!

Trodde jag skulle gå en kurs nu under hösten på

Efso, enheten för stressrelaterad ohälsa, men jag var inte redo.

Läkaren säger jag behöver vila och göra sånt jag tycker om tex umgås, kleta med färg osv. 

Det är säkert jättebra men jag är van att jobba mer än heltid, vara politiker, sitta i sammanträden och ha ett fullspäckat schema.

Behöver lära mig ett lugn.

Hur gör jag?

Nu har jag försökt kastat upp skorna så de ska fastna på den där ledningen i snart ett år.

Nu väntar jag på att någon ska komma och säga till mig:

-Det går lättare om du knyter ihop skorna!

Facit!??!