minkamera

Som ni ser innehåller detta inlägg en del svordomar. Det kommer fler, jag lovar. Gillar du inte svordomar så rekomenderar jag dig att sluta läsa nu. Återkom en dag när jag mår bättre.

I dag är en sådan dag då inga jävla tabletter, krämer, övningar, massage eller värmande ord hjälper. Jag är så jävla trött på mig själv. På att ha ont och inte fungera som förrut. Innan jag var en jävla idiot som körde för fort på en vinterväg med blixhalka.

I går hade jag ont i armen och nacken så vi fick ändra våra planer. Vi skulle ha bakat pepparkakor men min arm ville något annat. Vad min nacke och arm vill vet jag fortfarande inte. Inte ett skit hjälper när jag har så ont. I dag när jag vaknade hade jag mindre ont än i går och vi körde pepparkaksbak. Nu ångrar jag det grymt. Men vad gör man inte för att vara en bra morsa. Molande värk är inget mot den glädje barnen har under en halvtimme med provsmakning av pepparkaksdeg och fina figurer.

Många av er frågar hur jag mår och ni säger; Du säger inte så mycket om din nacke och olyckan. Nä det gör jag inte för jag är trött på att ha ont och inte kunna göra det jag vill. Trött på att inte minnas vad hände, trött på att drömma att ni krockar och jag räddar mina vänner från bilolyckor, trött på att vakna med skriket i huvudet och bara vänta på smällen som inte kommer. Ni får gärna fortsätta och fråga men just den dagen kanske jag inte orkar. Bit ihop eller bryt ihop? Bit ihop det är jag.

Jag är glad för att ha en dator som jag kan skriva på. Pennan är numera ett hot mot min kropp. Jag som älskar att skriva. Sist jag skrev några rader var på ett kort till Jessika då fick jag lägga ner pennan flera gånger och vila och massera upp styrkan. Det är som om handen sviker mig och inte orkar. Jag gillar att pyssla. Nu är det svårt att klippa. Om ni slår i armbågen och träffar rätt punkt, exakt där som nerven sitter. Så känns det ofta när jag använder sax.
Jag gillar att läsa böcker. Vissa dagar är böckerna för tunga och armen domnar bort. Ljudböcker gillar vi!

Den senaste veckan har jag haft mer ont än vanligt. Jag vet inte om det är för att det är kallare väder eller om jag spänner mig något fruktansvärt när jag kör bil. Rädd för halkan helt enkelt. Ringde till halkbanan och frågade om man fick komma dit och provköra för att öva upp att bli en bättre bilförare på vinterunderlag. 12500 kr kostar det. Fuck of!!!! Jag är en bra bilförare och klarar det mesta när det gäller bilkörning. Men när det närmar sig minusgrader blir jag en bambi på hal is. Och det hjälper inte att sitta brevid jag är lika nervös då.

Det jag fortfarande kan göra det är att prata. Jag gillar att sitta och snacka dynga över en fika, det är jag otroligt bra på. Helst i plastmugg för då behöver jag inte använda båda händerna för att lyfta den tunga keramikmuggen. Vissa dagar är det nämligen så. En sådan jävla enkel sak som att få i sig en kopp kaffe ska kräva två händer!

I dag fick jag brev från läkarna som tittat på mina röntgenbilder. Min nacke är mer rak än den borde vara. Va???? Kanske tar och ringer en av vitrockarna i morgon för att få en närmare förklaring. Troligtvis mår jag bättre i morgon och tror att allt är på väg att försvinna och skiter i att ringa vitrocken. Det ordnar sig! Det går över. Men när?

Nu ska jag gå och lägga mig och försöka hitta en bekväm ställning i sängen så min nacke får vila. Det är enda gången din kropp får vila och läka det är när du ligger ner säger sjukgymnasten. Men för faan jag kan inte ligga och vänta på att bli frisk. Nej jag ska gå och lägga mig och vänta på att det blir en ny dag av kaffeslörpande. För det kan jag och det är jag duktig på. Jävligt bra på till och med! Jag är proffs på att vara social. På en bra dag vill säga. Träffar du mig en dag då jag har mer ont än vanligt så biter jag ihop och svarar på tilltal. Sov gott ni som orkar :-)

Och tack för att ni orkade läsa hit punkt