minkamera

För en tid sedan läste jag bloggen Faschings  Eskaper.

Och igår snubblade jag över den igen.

Och jag grinar som faan varje gång jag läser om när hans son förolyckades av ett tåg.

Är sorgen större till ett barn än kärleken till ett barn?

Hoppas inte det.
Då skulle nog inte föräldrar överleva sitt barns död.

Men han skriver grymt bra om hur man kan hjälpa människor i sorg.

Var beredda med näsdukar.

Men mitt i allt så gapskrattar jag.

Helt sjukt overkligt känns det.

Fulgrinar och en sekund senare gapskrattar jag tack vare detta inlägget om kanariefågeln.