Det är inget allvarligt hoppas jag!
Fick frågan av en politisk kollega.
Skrev till några och talade om att jag inte kommer ställa upp på några uppdrag eller listor inför valet 2018.
Avsäger mig allt.
Då fick jag bl.a. tillbaka; att hälsan kommer först och det är inget allvarligt hoppas jag!
Detta har satt sig.
Inget allvarligt....
Är jag bara lite trött kanske? Vad är allvarligt?
Är cancer eller en stroke allvarligt?
Det här är allvarligt!
Psykisk ohälsa är dödligt.
Många dagar och nätter är en fruktansvärd kamp.
Förstår till fullo att folk tar livet av sig.
Att sitta hemma och ha panikångest som inte ger med sig är.... ja jag vet inte vad jag ska skriva.
Man känner att man klarar inget mer.
Fortsätter det så här så orkar jag inte leva.
Orkar inte leva med ångesten, hjärtklappningen, tårarna och sorgen över energin och glädjen som är borta.
Timmarna går och tårarna tar slut och andningen kommer tillbaka.
Man får en paus. Men vet inte hur länge.
När kommer nästa ångestattack och hur länge varar den?
Orkar jag en till? Eller 100 till?
Jag har mina tabletter, min familj, mina vänner och ett skattesystem som gör det möjligt för mig att ta mig igenom det här.
Frågan är bara hur länge man orkar? Hur länge varar sjukskrivningen? Kommer behandlingen att hjälpa? Hur länge orkar mina vänner?
Jag är lyckligt lottad som har den här borgen runt mig.
Jag ska kämpa.
Men först måste jag kapitulera och sen bygga nytt.
Trött hjärna!
Klockan är 14:25 och jag har orkat tagit mig ur sängen.
Sitter i fåtöljen och önskar att jag hade energin jag hade igår.
Då skulle jag städa och rensa ur skåp i källaren
men det slutade med att jag städade i flera timmar.
Var så jäkla gött att kunna göra något vettigt!
Men jag lär mig ju aldrig.
Idag skulle jag fortsätta röja i källaren
men jag har inte klarat gått ur sängen förrän nu.
Hjärnan är mos och orken som jag hade igår är bortskrapad.
Batteriet tömt.
Förr kunde jag jobba heltid på min ordinarie arbetsplats, ha kommunala politiska uppdrag i diverse styrelser, fullmäktige, föreningar, arbetsplatsombud, närvara på olika föreläsningar och kurser, jobba extra på ett privat boende, städa, röja, laga
mat, bjuda in all världens vänner o bekanta på mat o kaffe, vara social i elitklass.
Nu är all den energin bortblåst och vissa dagar har jag lika mycket ork som en uppeldad glasspinne.
Noll ork. Som idag.
Bara tomglor och tar mig ingenstans.
Andra dagar tror jag att jag har ork och försöker åka iväg för en kaffe. Sätter mig i bilen och börjar köra.
Får åka tillbaka för den jävla hjärtklappningen gör så jag tror jag ska dö.
Nästa gång kanske planen är att jag ska handla.
Klarar köra till affären men när jag väl kommer dit så vet jag inte vad jag ska handla och tror att vi behöver mjölk. Hittar inte mjölkkylen och köper med några äpplen istället.
Sätter mig i bilen och panikångesten kommer med extra allt.
Jag har inte verktygen eller hjälpen för att få ordning på det här. Jag "måste landa först".
Som jag hatar det uttrycket!
Jag vill ha komma igång snabbt!
Hitta mig själv och komma på fötter igen.
Självklart förstår jag att jag inte kan fortsätta som jag har gjort men att sitta hemma och inte ha orken att ens koka ett ägg är vidrigt!
Jag är långtidssjukskriven och går hos kurator. Om några månader ska jag få behandling men inte nu.
-Du har inte landat än!
Unicorn!
Det är viktigt att klä sig fint!
1:a dagen och Arvika Stadslopp!
Idag var det dags för detta goa gäng att springa Arvika Stadslopp.
Och jag var som vanligt publik och hejade på :-)
Frukost: Te och proteindrink vid 11.
Mellanmål kl 12:30: proteindrink.
Lunch vid 17:00: äcklig drink gjord på avokado, färsk spenat och riven vitkål.
Mellanmål 18: drink gjord på mango, ananas o koriander.
Middag 19:30: Grönsallad m tomat, kyckling o ost.
Fy fan!
Nu är det dags att ta tag i dessa dåliga vanor!
Så här ser de flesta kvällar ut för mig.
Godis, chips och andra kolhydrater bredvid mig i soffan.
I tisdags skadade jag ryggen på träningen.
Tappade balansen när jag hade skivstången över huvudet
och trillade bakåt och landade givetvis på ryggen.
En rejäl sträckning trodde doktorn, har fått en jävla massa skrämmande
piller att käka mot smärtan så jag ska kunna röra mig någorlunda normalt.
Bajs.
Blir inte direkt slimmaer och starkare av att ligga i soffan och äta hela dagarna.
Imorgon börjar jag äta grönsaker, protein och juicer plus några promenader i väldigt lugn tempo.
Larmet går!
Väckarklockan ringde kl 08:30.
Jag har ingen aning vad jag ska upp och göra så tidigt en ledig lördag så jag vänder på kudden och somnar om.
Missar säkert något jätteviktigt......
Typ knyta skorna på hästen.
Ni alltså!
Jag har inte bloggat på 1,5 år och det är fortfarande besökare på bloggen varje dag!
Helt otroligt.
Ska jag börja igen?
Mycket har hänt sedan julen 2014, både glädje och sorg.
Nytt, fantastiskt jobb, förstående ljuvliga kollegor och "klienter", sjukdom, avslut och avsked.
Livet går vidare och det gäller att kämpa på.
Helt otroligt.
Ska jag börja igen?
Mycket har hänt sedan julen 2014, både glädje och sorg.
Nytt, fantastiskt jobb, förstående ljuvliga kollegor och "klienter", sjukdom, avslut och avsked.
Livet går vidare och det gäller att kämpa på.
Tack Mona (Kärringen som kan dricka dyr champange i trosor från Ullared)!
Mona är lite sur på sin Kära make.
Och jag skrev ner min enkla regel.
Bara att gilla läget liksom.
Och om jag VERKLIGEN bestämmer över fjärrkontrollen till boxen?
Joråsåatt.
Jag ser på tv och dator samtidigt som jag läser en bok eller instagrammar.
Han kan se på sina sågspånsfilmer på datorn tack så mycket.
Eller följa fotbollen via ett tidningsreferat på internet.
Min utsikt just nu:
Manlig förkylning!
Har dragit på mig en förkylning och doktorn visste vad han gjorde han.
Inte billigt att vara sjuk!
Idag har jag äntligen fått i mig en kaffekopp och jösses så gott det var!
Vid förkylningar är INTE kaffe gott.
Smakar som en analkörtel på en bäver.
Japp, jag har smakat bävergäll och smakar som en blandning av
galla och surströmming.
Mmmm mums!
Mina fötter har dött!
Skulle kunna tro det.
Var inte så smart att göra detta några dagar innan man skulle
tillbringa ett par dagar på Kolmården.
Vilka härliga blåsor jag har under fötterna nu.
Fy faan.
Rosa tillbehör!
Tack Inga-Lill!
Sjukhus är jobbigt när man är sjuk!
Har legat på sjukhus i 1½ dygn.
Det var tråkigt.
Och maten var inte speciellt sexig heller.
Hade högt blodtryck och en infektion i kroppen.
Fick ligga kopplad till en EKG-maskin i ett dygn och sen göra ett
arbets-EKG.
Mitt hjärta är hur friskt som helst och arbets-EKG visade bara bra värden
så det är tryggt.
Jag trodde jag skulle få en käftsmäll om att jag är fet och har dålig kondis
men läkaren sa att "du behöver inte oroa dig för det".
Men man kanske inte ska jobba ihjäl sig...
Åderbråck i handflatan. Var annars!?!?
Det small till i handflatan och blev rött och lite blått här om dagen.
Sen blev det blått och blodådrorna svullnade upp.
Gick till läkaren efter ett par dar.
Han hade aldrig sett något liknande och sa att det var åderbråck...
Öööööh okej.
Det bubblar över ibland!
Kan hända att någon familjemedlem tycker jag ska lägga ut en bild
på hur det KAN se ut när jag tvättar.
Detta betyder inte att jag gör detta varje gång jag tvättar.
Bara så ni vet.
Och med ledigheten kommer huvudvärken...!
Slår aldrig fel.
Detta går aldrig!
Förra helgen ringde stor-chefen och frågade om jag kunde jobba extra.
Skulle få duktigt med betalning.
-Nej du! Nu har jag sommarens enda tre-dagars-ledighet så det gör hon inte serru!
Idag ringde stor-chefen igen....
Och jag tackade otroligt nog ja.
Kolla in mitt schema:
16-22 i Byhålan
22-07 på korttidsboendet
07-11 i Byhålan
21-07 på korttidsboendet
16-22 i Byhålan
Och sen börjar vanliga arbetsveckan kl 07:00.
Om sex dagar är jag ledig EN dag.
Tror ni jag kommer sova då!??!!
Tror ni!
Och så har jag fått en lite blodpropp i fingern på det:
Svullet o blått.
Jorå jorå.
Detta går aldrig!
Förra helgen ringde stor-chefen och frågade om jag kunde jobba extra.
Skulle få duktigt med betalning.
-Nej du! Nu har jag sommarens enda tre-dagars-ledighet så det gör hon inte serru!
Idag ringde stor-chefen igen....
Och jag tackade otroligt nog ja.
Kolla in mitt schema:
16-22 i Byhålan
22-07 på korttidsboendet
07-11 i Byhålan
21-07 på korttidsboendet
16-22 i Byhålan
Och sen börjar vanliga arbetsveckan kl 07:00.
Om sex dagar är jag ledig EN dag.
Tror ni jag kommer sova då!??!!
Tror ni!
Och så har jag fått en lite blodpropp i fingern på det:
Svullet o blått.
Jorå jorå.
Men en kan jag väl få ha!
Att det ska vara så jävla svårt.
Det är jobbigt att städa säger jag ju!
Direktörn är ute och klipper gräs i 30 grader värme
och jag ligger inne och städar.
och jag ligger inne och städar.
Mitt jobb!
Just det.
Jag vet inte om jag har berättat var jag jobbar med just nu.
Jag jobbar på ett "korttids-" boende inom Arvika kommun.
På detta boende är det en väldig blandad kompott.
När en brukare/ patient ligger på sjukhus och sedan blir så pass frisk så den inte hör hemma
på sjukhuset men inte klarar att komma hem; då kommer dom till oss.
Det kan vara en ungdom som tagit en överdos och förlorat allt och måste lära sig prata, gå, äta osv.
Det kan vara dementa som söker nytt boende för just dementa.
Det kan vara trafikskadade som behöver rehab för att klara sin vardagssituation.
Det kan vara cancerpatienter som har väldigt få dagar kvar i livet och det finns ingen medicinsk hjälp kvar .
Det kan vara personer som behöver komma bort ett tag så anhöriga i hemmet får vila sig.
En otrolig blandning av folk.
Och jag älskart!
Du vet aldrig vad som väntar när du öppnar en dörr till nästa brukare.
Men vissa frågar om jag är allvarlig när jag säger att jag längtar till mitt jobb och om jag verkligen tycker om
att jobba med detta.
Och det är klart att när man står i 25 graders värme och torkar bort skit från en dammsugare och tömmer byrålådor på kiss; då är det lätt att hålla sig för skratt.
Men det är så mycket mer!
Vi ser till att anhöriga får ett fint slut när deras älskade somnar in.
Vi hjälper personer att klara vardagen på ett sätt så de slipper bo i missär eftersom de inte klarar att bo själva.
Brukaren har det säkrare hos oss, väldigt många skadar sig i hemmet.
Vi står för en social vardag. Ni ska bara veta vad många äldre som inte har någon anhörig som hälsar på dem.
Vi hjälper till med det medicinska.
Och vi har roligt på jobbet!
Jag tror att om personalen är positiv och bjuder på sig själva så blir vardagen lättare för de boende.
Men jag önskade att vi hade mer TID. Tid att sitta ner och lyssna.
Lyssna på vad just den brukaren har varit med om.
Vad är deras livshistoria?
Jag önskade att jag kunde få berätta för er vad vissa har varit med om för det finns sådana historier
så man gråter av skratt och ibland önskar man att brukaren aldrig hade behövt fått uppleva just det som de berättade.
Men tid är pengar och just pengar får inte vård och omsorg kosta i Sverige idag.
Det ska effektiviseras och vi glömmer människan som finns bakom statistiken.
Men då får vi i personalen jobba extra mycket med vårat humör så vi bjuder på oss själva
och sliter som djur för att hinna med en extra minut av omsorg.
Allt detta gör jag för en månadslön på 17 000 kr.
Dags att höja lönerna inom vården?
Nyvaken nattarbetare.
Jag vet inte om jag har berättat var jag jobbar med just nu.
Jag jobbar på ett "korttids-" boende inom Arvika kommun.
På detta boende är det en väldig blandad kompott.
När en brukare/ patient ligger på sjukhus och sedan blir så pass frisk så den inte hör hemma
på sjukhuset men inte klarar att komma hem; då kommer dom till oss.
Det kan vara en ungdom som tagit en överdos och förlorat allt och måste lära sig prata, gå, äta osv.
Det kan vara dementa som söker nytt boende för just dementa.
Det kan vara trafikskadade som behöver rehab för att klara sin vardagssituation.
Det kan vara cancerpatienter som har väldigt få dagar kvar i livet och det finns ingen medicinsk hjälp kvar .
Det kan vara personer som behöver komma bort ett tag så anhöriga i hemmet får vila sig.
En otrolig blandning av folk.
Och jag älskart!
Du vet aldrig vad som väntar när du öppnar en dörr till nästa brukare.
Men vissa frågar om jag är allvarlig när jag säger att jag längtar till mitt jobb och om jag verkligen tycker om
att jobba med detta.
Och det är klart att när man står i 25 graders värme och torkar bort skit från en dammsugare och tömmer byrålådor på kiss; då är det lätt att hålla sig för skratt.
Men det är så mycket mer!
Vi ser till att anhöriga får ett fint slut när deras älskade somnar in.
Vi hjälper personer att klara vardagen på ett sätt så de slipper bo i missär eftersom de inte klarar att bo själva.
Brukaren har det säkrare hos oss, väldigt många skadar sig i hemmet.
Vi står för en social vardag. Ni ska bara veta vad många äldre som inte har någon anhörig som hälsar på dem.
Vi hjälper till med det medicinska.
Och vi har roligt på jobbet!
Jag tror att om personalen är positiv och bjuder på sig själva så blir vardagen lättare för de boende.
Men jag önskade att vi hade mer TID. Tid att sitta ner och lyssna.
Lyssna på vad just den brukaren har varit med om.
Vad är deras livshistoria?
Jag önskade att jag kunde få berätta för er vad vissa har varit med om för det finns sådana historier
så man gråter av skratt och ibland önskar man att brukaren aldrig hade behövt fått uppleva just det som de berättade.
Men tid är pengar och just pengar får inte vård och omsorg kosta i Sverige idag.
Det ska effektiviseras och vi glömmer människan som finns bakom statistiken.
Men då får vi i personalen jobba extra mycket med vårat humör så vi bjuder på oss själva
och sliter som djur för att hinna med en extra minut av omsorg.
Allt detta gör jag för en månadslön på 17 000 kr.
Dags att höja lönerna inom vården?
Nyvaken nattarbetare.
