Tre brunetter, en blondin och gôtt kaffe!
Vi åkte i fyra timmar dit och fyra timmar tillbaka för att uppleva detta. Ljuvligt! Efter vägen fick det visst bli lite pappersarbete också. Ni skulle bara veta vad vi redde ut här:
Paus igen.
Ettåring med bra genusperspektiv!
Mamma F och min bror A fixar i köket som karlar gör:
O myser med mamma J:
Grupparbete med ett steg mot ett trevligare kök:
Vi fick även träffa Y & T som hade med sin nya lilla böna M. Hon bara sov och sov och vi petade och gullade i timmar! Mysigt!! Synd att de bor så långt bort för man hinner inte riktigt med.
Perfekt leende:
Mârten är över och julen inställd.
I Kil finns min kusin C och hon fyllde år. Det var massor av människor som ville gratulera henne och det är inte så konstigt för hon är COOL!
På kvällen åkte jag och S till U & L för att umgås. Det blev middag på Statt och Whisky på The Roof. Roligt att träffa lite folk igen. Men var tusan är alla människor som brukar vara ute??? Det är ju inte så att vi blivit äldre och ska skippa utelivet hoppas jag....
Julen ska alltid planeras i god tid... Kanske inte riktigt som vi gör. Cirkusartisten har redan skickat sin önskelista till Tomten och Clownen tjatar om ett rosa slott. Cirkusdirektören ska måla Cirkusartisten svarta legoborg rosa och ge det till Clownen. Genom detta avslöjande har han fått båda barnen sura och julen är redan uttjatad.
På söndag var Cirkusdirektören pedagogisk och frågade det första han gjorde på morgonen om vi kunde flytta julen. VA????
Ja, morsan har beställt en resa och dom kommer hem sent på juldagen. Hon insåg inte det och tog fel på datumen. Det är okej för de andra.
Hmmm, ja just det. Julen inträffar ju lite då och då under året. Vänta lite, jag ska bara boka en tidsmaskin och leta upp den peson som skrev boken "Bibeln" och be denne författare skriva om så julen blir flyttbar. Återkommer med resultat.
Julen ska i år firas på Annandagen. Kan någon ge mig ett normalt liv? Kan jag få praktisera hos en släkt där man håller sig till traditionerna så jag vet hur året ska se ut???? Please!
Kusinvitamin:
Hennes härligt bubblande sambo:
Barnhörnan:
Fasters favorit:
Mârtensbilder:
Säg till om ni behöver hjälp.
Inte undra på att munkarna är upprörda. Jag skulle skriva förbannade men kom på att munkarna blir troligtvis inte det.
I morgon kan vi bära en röd tröja för att visa varandra att vi bryr oss och vill hjälpa.
Inkompetenta oförskämda blodsugare!
För ett år sedan brakade bromsarna i sönder på Bilprovningen och det blev ilfart till Helmia för att fixa detta. Bilen var på besök i grabbarnas värld några dagar och vi betalade snällt och lugnt kassakvittot. För det var exakt det jag fick för tusenlapparna. När jag körde ut från Helmia så slog "fellampan" på igen som ett julgransljus. Jag in igen och förklarade att lampan lyser igen. "Ja... vi hade inte reservdelar hemma så vi kunder laga bromsarna." WHAT!!!! Ja, du kan få komma tillbaka och vi skaffar reservdelarna. NÄHÄ! In igen och blev av med brumbrummen. "Du behöver inte betala den här gången." Men Jippie. Jag betalade flera tusen förra gången för ett sketet kvitto. Hmm.
Nu har vi haft terapi med Helmia igen. Bilen bara dog för drygt en månad sen och Helmia i Arvika lagade felet, bytte någon reservdel. Dyrt och givande förstås. Men efter en vecka började den att gå dåligt och lampan lyste igen. In till Helmia i Arvika de hittade inget fel utan bara släkte lampan som indikerade att något var fel. "Du får komma tillbaka om en månad igen när lampan lyser igen. Vi vet inte var vi ska börja riktigt..." Nähä och det ska jag göra eller.
I går dog bilvraket igen och jag fick lämna in den på Helmia i Karlstad. Då hade nötterna i Arvika glömt att sätta på en luftslang när de bytte blablabla. Jävla puckon!
Livet är fullt av....
Dåliga beslut
Falska förhoppningar
Besvikelser
Konstgjord andning
Starka känslor
Hårda ord
Och tandborstning
E har gjort slut och flyttat från min vän S. Han har nyss sålt sin lägenhet och flyttat in hos henne och de har tittat på något större de skulle köpa.... Då kom bomben. han ville tänka, ta en paus, vara själv.
Till E:
Du har gjort ett stort jävla misstag! Min vän S är en otroligt stark person som tar sig igenom vad faan som helst. Även detta. Hon mår mycket bättre än dig och jag hoppas du känner det. Du kommer också att må bättre en dag, men just nu mår du piss efter att du kom på vad du gjort. Det kan du gott ha. Du är en härlig person och vi har tyckt bra om dig och vi har sagt till S att du är bra för henne. Vi trodde verkligen på er. Men nu har du flytt och jag hoppas du får det bra. Vi är en aning besvikna och bittra på dig men det går över. Du har sagt hej då till en jävligt vettig tjej. Snygg är hon också!
Till S:
När jag fick veta vad som hänt så tänkte jag: Jävlar trillar hon ner igen? Hur ska vi få upp henne???? Konstgjord andning. Detta är inte bra. Fick hjärtklappning och kände att temperaturen steg i kroppen.
Men jag blev lättad när jag pratade med dig förrut. Du är så jävla stark och jag beundrar dig! Hur mycket ska en människa klara? Du är ett levande exempel på att unga kan. Själv har jag lust att ta tag i E och ruska om honom och säga: Du har gjort ett jävla dumt val och lite andra hårda ord och kanske lite "blickar som dödar". Men jag vet att han vet detta och har ångest ett bra tag framöver. Det kan han dock ha. Är jag bitter? Japp. Varför blir jag bitter? Det är ju inte min sorg. Nä, men en jävligt bra vän som ställer upp för oss alla har blivit sårad och då jävlar får vi också visa känslor. Kom S, vi behöver dig ♥
Vissa byter tandborste en gång i månaden; andra en gång i kvarttalet; vissa en gång i halvåret. Vi vet vad tandläkaren tycker men vi gör själva som vi vill. Så är livet. Ta dina egna beslut men stå sen för vad du gör. Det kan komma saftiga räkningar och göra ont. Mycket ont. Hjälper inte med bästa bedövningen.
Ska ni handla med barn?
http://cgi.ebay.com/ws/eBayISAPI.dll?ViewItem&item=130144061675
I'm selling a bunch of Pokemon cards. Why? Because my kids sneaked them into my shopping cart while at the grocery store and I ended up buying them because I didn't notice they were there until we got home. How could I have possibly not noticed they were in my cart, you ask? Let me explain.
You haven?t lived until you?ve gone grocery shopping with six kids in tow. I would rather swim, covered in bait, through the English Channel, be a contestant on Fear Factor when they?re having pig brains for lunch, or do fourth grade math than to take my six kids to the grocery store. Because I absolutely detest grocery shopping, I tend to put it off as long as possible. There comes a time, however, when you?re peering into your fridge and thinking, ?Hmmm, what can I make with ketchup, Italian dressing, and half an onion,? that you decide you cannot avoid going to the grocery store any longer. Before beginning this most treacherous mission, I gather all the kids together and give them ?The Lecture?.
?The Lecture? goes like this?
MOM: ?We have to go to the grocery store.?
KIDS: ?Whine whine whine whine whine.?
MOM: ?Hey, I don?t want to go either, but it?s either that or we?re eating cream of onion-ketchup soup and drinking Italian dressing for dinner tonight.?
KIDS: ?Whine whine whine whine whine.?
MOM: ?Now here are the rules: do not ask me for anything, do not poke the packages of meat in the butcher section, do not test the laws of physics and try to take out the bottom can in the pyramid shaped display, do not play baseball with oranges in the produce section, and most importantly, do not try to leave your brother at the store. Again.?
OK, the kids have been briefed. Time to go.
Once at the store, we grab not one, but two shopping carts. I wear the baby in a sling and the two little children sit in the carts while I push one cart and my oldest son pushes the other one. My oldest daughter is not allowed to push a cart. Ever. Why? Because the last time I let her push the cart, she smashed into my ankles so many times, my feet had to be amputated by the end of our shopping trip. This is not a good thing. You try running after a toddler with no feet sometime.
At this point, a woman looks at our two carts and asks me, ?Are they all yours?? I answer good naturedly, ?Yep!
?Oh my, you have your hands full.?
?Yes, I do, but it?s fun!? I say smiling. I?ve heard all this before. In fact, I hear it every time I go anywhere with my brood.
We begin in the produce section where all these wonderfully, artistically arranged pyramids of fruit stand. There is something so irresistibly appealing about the apple on the bottom of the pile, that a child cannot help but try to touch it. Much like a bug to a zapper, the child is drawn to this piece of fruit. I turn around to the sounds of apples cascading down the display and onto the floor. Like Indiana Jones, there stands my son holding the all-consuming treasure that he just HAD to get and gazing at me with this dumbfounded look as if to say, ?Did you see that??? Wow! I never thought that would happen!?
I give the offending child an exasperated sigh and say, ?Didn?t I tell you, before we left, that I didn?t want you taking stuff from the bottom of the pile????
?No. You said that you didn?t want us to take a can from the bottom of the pile. You didn?t say anything about apples.?
With superhuman effort, I resist the urge to send my child to the moon and instead focus on the positive - my child actually listened to me and remembered what I said!!! I make a mental note to be a little more specific the next time I give the kids The Grocery Store Lecture.
A little old man looks at all of us and says, ?Are all of those your kids??
Thinking about the apple incident, I reply, ?Nope. They just started following me. I?ve never seen them before in my life.?
OK, now onto the bakery section where everything smells so good, I?m tempted to fill my cart with cookies and call it a day. Being on a perpetual diet, I try to hurry past the assortment of pies, cakes, breads, and pastries that have my children drooling. At this point the chorus of ?Can we gets? begins.
?Can we get donuts??
?No.?
?Can we get cupcakes??
?No.?
?Can we get muffins??
?No.?
?Can we get pie??
?No.?
You?d think they?d catch on by this point, but no, they?re just getting started.
In the bakery, they?re giving away free samples of coffee cake and of course, my kids all take one. The toddler decides he doesn?t like it and proceeds to spit it out in my hand. (That?s what moms do. We put our hands in front of our children?s mouths so they can spit stuff into them. We?d rather carry around a handful of chewed up coffee cake, than to have the child spit it out onto the floor. I?m not sure why this is, but ask any mom and she?ll tell you the same.) Of course, there?s no garbage can around, so I continue shopping one-handed while searching for someplace to dispose of the regurgitated mess in my hand.
In the meat department, a mother with one small baby asks me, ?Wow! Are all six yours??
I answer her, ?Yes, but I?m thinking of selling a couple of them.?
(Still searching for a garbage can at this point.)
Ok, after the meat department, my kids? attention spans are spent. They?re done shopping at this point, but we aren?t even halfway through the store. This is about the time they like to start having shopping cart races. And who may I thank for teaching them this fun pastime? My seventh ?child?, also known as my husband. While I?m picking out loaves of bread, the kids are running down the aisle behind the carts in an effort to get us kicked out of the store. I put to stop to that just as my son is about to crash head on into a giant cardboard cut-out of a Keebler elf stacked with packages of cookies.
Ah! Yes! I find a small trash can by the coffee machine in the cereal aisle and finally dump out the squishy contents of my hand. After standing in the cereal aisle for an hour and a half while the kids perused the various cereals, comparing the marshmallow and cheap, plastic toy content of each box, I broke down and let them each pick out a box. At any given time, we have twenty open boxes of cereal in my house.
As this is going on, my toddler is playing Houdini and maneuvering his little body out of the seat belt in an attempt to stand up in the cart. I?m amazed the kid made it to his second birthday without suffering a brain damaging head injury. In between trying to flip himself out of the cart, he sucks on the metal bars of the shopping cart. Mmmm, can you say ?influenza??
The shopping trip continues much like this. I break up fights between the kids now and then and stoop down to pick up items that the toddler has flung out of the cart. I desperately try to get everything on my list without adding too many other goodies to the carts.
Somehow I manage to complete my shopping in under four hours and head for the check-outs where my kids start in on a chorus of, ?Can we have candy?? What evil minded person decided it would be a good idea to put a display of candy in the check-out lanes, right at a child?s eye level? Obviously someone who has never been shopping with children.
As I unload the carts, I notice many extra items that my kids have sneaked in the carts unbeknownst to me. I remove a box of Twinkies, a package of cupcakes, a bag of candy, and a can of cat food (we don?t even have a cat!). I somehow missed the box of Pokemon cards however and ended up purchasing them unbeknownst to me. As I pay for my purchases, the clerk looks at me, indicates my kids, and asks, ?Are they all yours??
Frustrated, exhausted from my trip, sick to my stomach from writing out a check for $289.53, dreading unloading all the groceries and putting them away and tired of hearing that question, I look at the clerk and answer her in my most sarcastic voice, ?No. They?re not mine. I just go around the neighborhood gathering up kids to take to the grocery store because it?s so much more fun that way.?
So, up for auction is an opened (they ripped open the box on the way home from the store) package of Pokemon cards. There are 44 cards total. They're in perfect condition, as I took them away from the kiddos as soon as we got home from the store. Many of them say "Energy". I tried carrying them around with me, but they didn't work. I definitely didn't have any more energy than usual. One of them is shiny. There are a few creature-like things on many of them. One is called Pupitar. Hee hee hee Pupitar! (Oh no! My kids' sense of humor is rubbing off on me!) Anyway, I don't there's anything special about any of these cards, but I'm very much not an authority on Pokemon cards. I just know that I'm not letting my kids keep these as a reward for their sneakiness.
Shipping is FREE on this item. Insurance is optional, but once I drop the package at the post office, it is no longer my responsibility. For example, if my son decides to pour a bottle of glue into the envelope, or my daughter spills a glass of juice on the package, that?s my responsibility and I will fully refund your money. If, however, I take the envelope to the post office and a disgruntled mail carrier sets fire to it, a pack of wild dogs rip into it, or a mail sorting machine shreds it, it?s out of my hands, so you may want to add insurance. I will leave feedback for you as soon as I?ve received your payment. I will be happy to combine shipping on multiple items won within three days. This comes from a smoke-free, pet-free, child-filled home. Please ask me any questions before placing your bid. Happy bidding! :)
Hon har en kletig blogg också:
http://mom2my6pack.blogspot.com/
Sandrish - This is for you my friend!
Det finns fôlk till allt!
Fôlkfoton:
TACK ULLIS!
Ullis har suttit och dekorerat ett par tofflor till mig! Hur gulligt är inte det!!!!!!!!!! Pimp my shoes!
Ullis är en underbar & ärlig person som inte är blyg för något. Hon har de mest roliga historier att berätta om sin ungdomen på Gran Canaria. Hon är världens bästa mamma till två snygga, busiga & mogna tonåringar. Hos henne vill vi alla bo och festa och det har vi gjort i omgångar vill jag lova. Puss på dig Ullis, hoppas du fick hångla med Jagger ♥